vunna frihets dyrbara skatt och sitt områdes gamla råmärken. Nödgadt att efter ett fredslut, som bar karakteren af en otrygg vape :hvila, städse vara på sin vakt och hålla sig beredt till en ny kamp på lif och I död, tröttadt af ändlösa förhandlingar med en trolös fiende, hvilkas tråd städs? hota e latt brista, lät det dock aldrig don på de inr? samhällsrefvornas botande riktade blicken lockafrån detta verk, af hvilket det skulle hemta ny styrka till den stuvdande nya kampen för sin existens. Föga förberedt på den politiska frihetens utöfning, hvilken med ens blef det gifven i vidsträckt mått, har det med moderation och besinning njutit dess fördelar och förstått att hålla sig strängt på laglighetens grund, under ettinbördes förtroende mellan konung och folk, hvartill det nyaste Europas historia neppeligen kan uppvisa något motstycke. De yttre politiska Jörhållandena, den schleswigholsteinska uppresningen, det slesvigsia treårskriget, författningsfrågorna, gånen af förvecklingarne med Tyskland — allt detta har tilldragit sig största delen af Iden uppmärksamhet, som utom Danmarks egna gränser egnats dess öden under det tidehvarf, som begynner den 20 Januari 1848 och slöts den 15 November 1863. Mindre bemärkt, men lika vigtigt för en verklig kännedom och ett sant omdöme om I des a sexton årens historiska betydelse, är det tystare, inre samhällsarbete, som med I lyckliga, i många fall storartade, resultater oafbrutet fortgått från den stund, då folket kallades till sjelfständig och verksam delaktighet i handhafvandet af dess öden. Öfver denna inre historia erhåller man en god och lärorik öfvertygelse uti F. Barfods Kong Frederik den Syvendes Kongeajerning. Vill man rätt tydligt se, att konung Fredriks grundlag blef någonting vida annat och mer nr en liberal ?papperskonstitution?, att den i sig bar en sant regenererande princip, en fast erundval för ett fritt samhällsskick, på hvars alla områden denna impuls visat sin makt, så läse man den i hr Barfods arbete Jlemnade enkla och sammanträngda framställningen af de genomgripande ekonomiska reformer och företag, som utmärka I denna korta period. Man anar här en hel revolution, ehuru fredligt och med lagliga medel genomförd. Krigshändelserna 1848—1850, redan många gånger skildrade, har förf. endast istörsta korthet berört). Författningsväsendet, förvecklingarne med Holsteinarne och med Tyskland sedan 1865, den skadinaviska rörelsen och förebuden till en solidarisk nordisk politik äro med passande utförlighet omtalade. Hr Barfods skrift. ursprungligen ett muntligt föredrag i en ?Landboforening?, är tillegnad ?Danmarks Riges menige Almue.? Den norska högskolan firar med en årligen återkommande fest sin stiftelsedag (den September 1811), och begagnar samma tillfälle att upptaga nya akademiska borgare, i hvilket afseende dagen ock är en bemärkelsedag, alldenstund det nyskapade Fredriksuniversitetet den 2 September 1813 öppnade sin verksamhet med pröfning af sina första akademiska medborgare. Det är en vacker och gagnelig sedvana att på ärsfestens dag samla universitetets medlemmar, unga och gamla, från deras särskilda sysselsättningar och spridda tendenser, till en betraktelse af det hela och gemensamma universitetets betydelse och uppgift, för att uppfriska enhetens känsla och lifva erinringen om att det helas Nf bör genomtränga delarne. Det är vid sådana, åtminstone för universitetet sjelf betydelsefulla tillfällen, de Tre Akademiske Taler hållits, hvilka härmedelst anmälas, synnerligast till akademiska medborgares uppmärksamhet, såsom cen äckelse och vägledning att tänka öfver och göra sig förtrogen med nwniversitetsidn, med den akademiska bildningens betydelse, hvilket utgör dessa grundligt genomtänkta föredrogs ämne. Förf. ser i universitetet den högre vetenskapliga allmän-bildningens representant. Med denna grundbetraktelse till förutsättning framställer han i det första föredraget universitetsbildningens förhållande till den i detaljen förspridda specialforskningen å ena samt den populära s. k. realbildningen å andra sidan; i det nästföljande skårskådas universitet i ljuset af dess historiska genesis och utveckling samt bestämmes I dess förhållande till staten; och i det tredje är det från synpunkten af den ?akademiska friheten?, i motsats mot dels skolans tvång. dels det praktiska lifvets befallande nödvändighet, som författaren undersöker universitetets uppgift och bestämmelse. Ingen, som uppmärksamt genomläst den lilla skriften. skall bortlägga den utan att känna sig deraf ega en behållning, som det ankommer på honom sjelf att ytterligare göra fruktbar. Claus Pavels, med hvilken OC. P. Riis mbete erbjuder tillfälle att formera en rätt intim och likaledes intressant bekantskap, föddes 1769 i Vandsö pastorat i Norge, kort efter faderns död. Då han efter 2 å 3 års studier i Kristiansands lärda skola, 1785 blef student vid Köpenhamns universitet, slog han sig på teologien och vann tidig berömmelse som predikant. Ar 1793 blef han kapellan i Brevig, hvarifrån han tre år sednare sökte och fick transport till Hirsehholm, utnåmndes 1799 till andre kapellan vid Nikolai förI samling i Köpenhamn, gifte sig samma år med en köpmansdotter från Arendal och erhöll 1805 Agershuus slottsförsamling, var medlem af konstitutionsriksdagen på Eidswold, och blef slutligen Johan Nordahl Bruns efterträdare såsom biskop i Bergen, der han afled år 1822. Pavels uppträdde tidigt såsom poet och vann det varmaste bifall af Abrahamson, Pram och Rahbek, sysslade en tid med teologisk och estetisk kritik, har utgifvit predikningar och andliga tal o. s. v. Men mera än allt detta skall den litterära qvarlåtenskap, hvaraf en del nu är offentliggjord i hans Biografi og Dagböger, föra hans namn till efterverlden. — Biografien, som går till 1805, berör åtskilliga litterära och politiska förhållanden i Danmark; här presenteras, bland andra märkliga personligheter, P. A. Heiberg, Malte Conrad Bruun, de efter Gu1 rn rr rr