lika väl som i det sentimentala någonting godt, älskvärdt, trefligt; åtminstone i de lyckligare ögonblicken. Der finnes något af Washington Irwings godsinnta anda och oförargliga humor. exikon, utarbetadt af I. Leonard Höijer. Stockholm, Abr. Lundquist. Då af detta verk, som kommer att bestå af 10 till 12 häften?, redan åtskilliga häften (till ytan särdeles prydliga) hafva utkommit, så förtjenar det att välkomnas. Sverge har allt hittills icke egt ett ens någorlunda tillfylestgörande arbete i musiklexikalisk väg. Visserligen försökte sig fordom Envallson i denna litteraturgren; men hans ?lexikon? är ganska ofullständigt. Ej få af bokens artiklar förråda alltför tydligt, att deras upphofsman icke behörigen hade sett sig omkring på sin konsts och konstlitteraturs samtliga fält. Deraf ensidigheten. Så uppehåller sig Envallson t. ex. med förkärlek och öfver höfvan länge vid forngrekernas tonmätningar och intervall förhållanden, änskönt äfven den skarpaste musikaliska lärdomen blott ofullkomligt begriper lagar, hvars dryga halfva del består uti endast förmodade spetsfundigheter. Och det värsta är att Envallson för dylika oväsentligheter förbiser vigtigare, vida mera på sanning grundade, allmänt nyMigare imnen. Af dessa skäl är hans verk ock nästan obrukbart och glömdt. — För några år sedan utgaf Ahlström d. ä. ett onekligen bättre musiklexikon. Men detta var åter till den grad pygmeiskt litet, emedan adet skulle kunna bäras i fickan?, att dess innehåll begripligtvis måste hoppressas till samma dverglika obetydlighet som ytan. Med så mycket större tacksamhet bör då det härmed anmälda verket emot:agas, som i sakrik-, mångsidigoch tidsenlighet vida öfverträffar sina företrädare. Hr Höijers texikon omfattar — (naturligtvis i stor korthet) — i enlighet med titelns löfte: den teoretiska och praktiska tonkonsten, biografier, beskrifningar öfver äldre och nyare instrumenter m. m. beträffande musik samt af matur att kunna lexikaliskt behandlas? ; och allt blef sammanfördt utur de nyaste och tillförlitligaste källor?. Hr Höijers bland musikidkarne ovanliga grad af allmän bhumanistisk bildning adlar hans språk och tillåter honom att granska de valda föremålen med den kunskapsrike mannens klarnade bliek. Han mäktar öfverskåda sin -arenas samtliga olika områden samt pröfva och behålla det bästa. Hr H. befattar sig -väl icke egentligen med estetik och kritik; :men boken innehåller ej desto mindre icke 4å af författarens egna omdömen, framburna ganska lakoniskt, men just derföre bra. Att hr H. i sina mångtaliga centurier låter jemväl förtjenstfulla svenskar framträda i rad och led med utlandets berömdheter i samma väg, skall göra hans bok så mycket däsvärdare. Ty Sverge är ett melodiskt rang-rike af första ordningen. isserligen skulle kritikastern i hr H:s lexikon kunna uppleta ofullkomligheter. Man kunde t. ex. för någon gång önska att epitelet stor? ej så frikostigt hade hugnat jemväl vissa tonsättare af blott andra rangen. Dock — vid hvilket menniskoverk stode icke något öfrigt att önska? I hr H:s arbete finnes jemliörelsevis särdeles litet, som icke hvarje billig läsare nödgas godkänna. En musikalisk skriftställare, som i Sverge eger mod och ihärdighet att utarbeta så omfångsrika verk som hr Höijers lexikon, kan för tid och forskningsmöda ej ens halfvägs godtgöras genom mynt-honorarier. Så mycket större skyldighet är det derföre att en hvar, som någorlunda kan bedöma hvad det vill säga att skrifva en sådan bok som ifrågavarande lexikon, åtminstone med varmt erkännande uppmuntrar fliten och det ädla uppsåtet att för sakens skull verka gagneligt. Hvem skulle ej gerna vilja vara den förste att frambära denna gärd? Abraham Mankell. Nyare Dansk och Norsk Litteratur. HI. Barfod: Kong Frederik den VII:s Kongegjerning. — Fredrik den Syvendes Levnet og Regjeringshistorie.— Monrad: Tre akademiske Taler paa Universitetets, Aarsfest — Claus Pavels Biografi og Dagböger udgivne i Uddrag af Claus Pavels Riis. — Vinje: Diktsamling. Uian att göra sig skyldig till någon öfverdrift, kan man våga det påståendet, att Fredrik VII:s regering i vigt och betydelse för det danska folket ej står tillbaka för mågon annan, inom en konungs regeringsanträde och frånfälle begränsad tiderymd i Danmarks historia. Ett nära tvåhundraårigt envälde aflöses, ut n våldsam omstörtning, eller Jaglös oreda, af den iriaste konstitutionelt-monarkiska författning. Ew ännu äldre innationeltregeringssystem, som genom sekler lemnat landet till rof för främmande lyeksökare och äfventyrare, som gjort sitt bästa alt qväfva dansk nationslkä nsla och bildning, som skapat ett hardt när allsmäktigt inre? Tyskland, gilver vika för nya, nationella grundsatser, uppburna af en påayttfödd, kraftig folkanda. Insöfdt och för Jamadt under den långvariga halfelie: hel-tyska absolutismen, för hvilken folket aldrig annat var än en helt och hållet osjeliständig faktor i den gammaldags-statskonstens beräkningar, reste sig detta folk med en md han andränt höänförolca och kraft. ocn