en öfversvämning af mestadels feminina alster, tillkomna genom den lockelse som några utmärktare författarinnors framgång inneburit, och tillverkade med samma lätthet som och till stor del i stället för de broderier och andra handarbeten, hvarmed damerna förut sysselsatt sig på lediga stun der. Det har icke kommit i fråga, huruvida men verkligen haft någonting ait säg och meddela; den som någorlunda grammatikaliskt och på ett underhållande sätt kunnat skrifva ett bref till en vänninna, borde ju också kunna skrifva en roman, för hvilket ändamål det endast behöfdes att hitia på en hop händelser, som aflöste hvarandra, ju kuriösare och otroligare desto bättre; hade man blott sjelf förut läst ett par hundra romaner, så borde det ju icke bli så svårt att finna stoff till hvarjehanda intriger och förvecklingar. Att det för en produktion af detta slag kunde behöfvas någon verklig verldserfarenhet, skarp blick för det verkliga lifvet, psykologisk insigt och djupare reflexionsförmåga, har sannolikt aldrig fallit flertalet af dessa författarinnor in. De ha emellertid så öfversvämmat fältet, så upptagit boklådornas diskar och så sysselsatt den läsande allmänheten, att de som haft något begrepp om hvad som kunde fordras af en roman eller en novell såsom ett konstverk, med få undantag afhållit sig från en produktion, som fallit så i värde och der föga ära och framgång vore ait vänta, då publikens estetiska matsmältning redan vore förderfvad af den myckna lösa maten. Man bör likväl kunna förmoda, att en del af det bättre, som under föregående årtionden utgifvits, bör kunna njutas äfven nu om minnet deraf uppfriskas. Specielt föreställa vi oss att äfven nuvarande generation bör kunna njuta af Cederborghs berättelser, så fulla af verklig komik, tokroliga äfventyr och kostliga namn. Han egde i hög grad den förmåga att berätta på ett roligt och angenämt sätt, som man understundom påträffar, men mycket sällan förenad med förmågan att skriftligt affatta sådana berättelser. Jemte förmågan att både upptäcka och i bild träffa det komiska — har en äldre kritiker om honom yttrat — hade han ett öga för det goda och ett hjerta för naturens skönhet. Det är hos honom i det burleska, ika väl som i det sentimentala någonting oodt, älskvärdt, trefligt; åtminstone i de lyckligare ögonblicken. Der finnes något af Washington Irwings godsinnta anda och oförargliga humor.