STOCKHOLM den 14 Okt. Under den tid som närmast föregick det definitiva afslutandet af sista jernvägslånet förspordes ryktesvis åtskillligt rätt anmärkningsvärdt om det sätt, hvarpå fullmäktige i riksgäldskontoret bedrefvo ifrågavarande affär. Dessa rykten väckte icke ringa sensation, och isynnerhet spordes från många håll skarpa ogillanden öfver det bemötande, som förmäldes ha blifvit till del alla andra, som velat med fullmäktige inlåta sig i underhandling om lånet, än desamma tyska bankirer, med hvilka de båda förut kontraherade lånen blifvit afslutna, samt deras ombud. Vi meddelade på sin tid åtskilligt af hvad vi trodde oss ha om saken med någon tillförlitlighet erfarit, och vi vilja minnas att detta på vissa båll blef särdeles illa upptaget, i det man förmenade att allt det, som lades riksgäldsfullmäktige och den eller dem, som i denna fråga hufvudsakligen utgjorde ledare ibland dem, till last, var i hög grad obefogadt. Efter hvad som nu förljudes om resultatet af statsrevisorernas granskning af riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, vill det emellertid synas, som om de gängse ryktena icke varit så helt och hället ogrundade. Revisorerna lära ha funnit anledning till allvarsamma anmärkningar vid fullmäktiges förfaringssätt, och om man får tro hvad som blifvit på telegrafväg inberättadt till Göteborgs Handelstidning, skola revisorerna beslutit icke tilldela (tillstyrka?) fullmäktige decharge för behandlingen af denna angelägenhet. Ryktesvis säger sig Handelstidningen ha försport, att anmärkningarne gått derpå ut, att fullmäktige, seom kunnat uppnegociera hela lånet i England på goda vilkor, föredragit den transaktion, hvarigenom blott en fjerdedel af lånet blifvit fast tecknadt, med risk att få göra en ny transaktion af återstående tre fjerdedelar, utan att i öfrigt få våra affärer införda på den engelska marknaden. Man vill tillika veta, säger Handelstidningen, att fullmäktige dervid lemnat fullkomligt obeaktade de goda råd och anvisningar, som lemnats af chefen för kongl. finekstlepartementet.? Vi känna ännu icke med full tillförlighet formen för revisorernas anmärkningar och beslut, men, efter hvad vi hört, lärer det vara den af Handelstidningen sist anförda omständigheten, som revisorerna isynnerhet hafva att förebrå fullmäktige, så mycket mer som rikets ständer formligen beslutit anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vid uppläåningens företagande lemna fullmäktige i riksgäldskontoret sin nådiga bemedling och medverkan för den erforderliga lånesummans erhållande emot så fördelaktiga vilkor för svenska statsverket, som vid lånetransaktionernas uppgörande kunde beredas. Det förljudes, att revisorerna skola hafva funnit sig böra i särskild skrifvelse fästa fullmäktiges i riksgäldskontoret uppmärksamhet på detta af dem alldeles förbisedda rikets ständers beslut, stödjande sig dervid på mom. c) och d) af g 2 i instraktionen för revisorerna, som ålägga dem att tillse huruvida fallmäktige ställt sig till efterrättelse gällande instruktioner och föreskrifter samt att, Sderest något skulle finnas vara försummadt eller eljest kräfva rättelse, derå fästa fullmäktiges uppmärksamhet äfvensom föreslå de åtgärder, som till vinnande af behörig verkställighet eller rättelse, anses böra vidtagas. Det skall blifva af stort intresse att i sinom tid af revisionsberättelsen erfara de närmare omständigheterna rörande denna vigtiga och, såsom det vill synas, ganska bedröfliga sak. Visserl.gen taga vi för afsjordt, helst anmärkningarne i förevarande ull i främsta rummet torde kännas träffande på det håll der anmärkningarne mot den sorgligt ryktbara lotteri-låne-affären framkallade så mycken häftighet, att revisorerna hafva att vänta ett mycket energiskt svar och en kraftig tillräitavisning för deras djerfhet att våga ifrågasätta förträffligheten och ofelbarheten af hvad som från detta håll åtgjorts; men lyckligtvis gåfvo rikets sednast församlade ständer genom sina beslut rörande lotteri-affären så mycket eftertryck åt revisorernas anmärkning den gången, att man med skäl kan hoppas och vänta att de äfven denna gång, om anmärkningarne äro lika befogade, revisorerna skola hos sina principaler finna stöd nogför att förmå bära äfven mycket starka tillmälen om Pblindt oförstånd? och 4fullkomlig obekantskap medärendets principer.