saler, hvilka hafva att öfver sistnämnde ansökningar afgöra. Den dag konklaven öppnas, jemnt fjorton dagar efter påfvens död, firar man i Peterskyrkan en helgeandsmessa, hvilken bivistas pf alla kardinaler; derifrån begifva sig dessa sednare till Qvirinalens kyrka, der de emotlaga nattvarden. Härefter sätter sig en ståtig procession i rörelse till palatset, allt under fanfarer och militärmusik. Vid allareligiösa ceremonier i Rom älskar man gerna att omgifva sig med stor militärisk lyx; en mängd soldater utgör vanligen eskort för let heliga sakramentet och vid processionerna ser man vanligen mera musköter än raxljus. Religionen tyckes liksom känna ehof af bajonetterna. Så snart processionen anländt till Quirinalen samlas kardinalerna i Pauliniska kaellet, der den äldste håller ett för tillfället ämpligt tal, hvarefter alla samtliga begå eden att hålla sig till lagarne för påfvevalet. Samma ed begås äfven af andra personer, hvilka med konklaven hafva nägot utt skaffa. Kardinalerna ledsagas sedan med vaxljus till sina celler, hvarvid kardinalurstarne hafva rätt till sex vaxljus, de öfriga till fyra. Om natten kl. half 2 går en ceremonimästare förbi cellerna, ringande i en klocka, ill tecken att alla besökande skola aflägsna lig. Kyrkens furstar blifva nu ensamma i ina celler, hvilka dock icke äro så fängelsertade som det låter, ty de bestå af hvar sin sal, ett rum för kardinalen, ett för hans betjening och ett kök. Möblerna äro enkla, men anständiga; dörrförhängen, gardiner ych borddukar äro af violett färg, ifall karlinalen blifvit utnämnd af sednaste pålve, men annars af grön färg. Samma skilnad risar sig äfven i klädedrägten. Vid hvarje kardinals dörr står en ädlingsgardist. Till hela den öfriga staten af konklavens ceremonimästare, palatsmarskalker, barberare, apotekare m. m. sällar sig äfven en hop handtverkare af alla slag, hvilka blott finnas till för att göra ingenting samt för att lyfta betalning och spela lotto. Paulinerkapellet är bestämdt till voteringssal. Framför altaret står ett stort bord, på hvilket edsformuläret, voteringssedlarne och tvenne stora silfverkalkar, i hvilka sedlarne Upplaga, äro placerade. Bakom hufvudaltaret finnes en jernugn, i hvilken man oppbränner sedlarne, då voteringen varit atan resultat. För att frambringa mera rök kastar man samtidigt fuktig halm i ugnen. Det är genom röken ur denna ugn det romerska folket blir underrättadt om att de kyrkliga fäderna ännu icke kommit till något resultat. En stor mängd nyfikna trän sig dagligen kring Quirinalen för att tillspörja det profetiska röret. Uteblir alltrökande ur skorstenen, så är detta ett bevis på att den katolska kyrkan åter fått sig ett jfverhufvud. I Rom står hvarje person i närmare eller fjermare förbållande till någon kardinal. Det finnes ingen enda familj. ingen individ, som icke mer eller mindre ir intresserad vid valet af en pålfve. Hvarje sådan har ju alltid att disponera om en mängd lediga platser och sinekurer. Dessatom har han behof af en hel mängd leverantörer m. m. d. Slutligen är befolkninken hvad politiken beträftar indelad i olika äger, och hvarje parti har sin särskilda kandidat, och vid den rökande skorstenen spar man icke på bitter satir öfver motstånaren. Alla bof hafva dessutom sina förtrogna bland folket, och medan diplomatien intrigerar der inne i konklaven, försumma icke de underordnade sändebuden att vara verksamma derute på de offentliga platserna. Denna stora händelse, som inblandar de mest olikartade intressen istriden, som upplifvar så häftiga passioner, denna stora händelse, som af verlden med otålighet emotses och som skall uppfylla mer än 150 millioner katolikers önskningar; denna händelse förkunnar man åt Roms folk genom att ingen rök strömmar ur skorstenen. (Forts.)