EN KÄRLEKSHISTORIA. Öfversättning från engelskan Ar C, J, BACKHAN, KAPITLET I. De små cellerna i den heliga Cecilias kloster lågo på ömse sidor om en lång korridor, genom hvilken man äfven kom in i det något större rum, som beboddes af den vördade moder abbedissan. Detta sednare var aflängt till formen, nästan alldeles blottadt å möbler, och utan några slags prydnader. Fönstren voro utan gardiner; endast ett enda bord fanns derinne, och på detta stod ett krusifix, och mot väggen stödde sig tvenne bänkar att sitta på. Den enda menskff varelse som uppehöll sig derinne, hade Icke ens behof af dessa bänkar, ty hon låg I knä midt på golfvet, utan något slags d och alldeles upprätt, med undantag af att hennes hufvud var framlutadt under den fäta slöjan, som hängde ned öfver det och äfven dolde hennes händer. Hon är sysselsatt med att bedja?, sade en nunna, som tittade in i rummet; det är derföre bäst att ni väntar.? Dessa ord voro ställda till en ung flicka som följde nunnan, och den ton, hvarme de yttrades, vittnade om att saken var helt hvardaglig. Den unga flickan gick in i rummet och föll på knä ett litet stycke ifrån abbedissan, i det hon lät kulorna på sitt radband glida mellan fingrarne, medan hon väntade till dess tiden vore inne att hon finge tala, Hon var mycket enkelt klädd i en hvit drägt, och håret som var benadt som på ett barn, föll i rika och mjuka lockar öfver hennes nt rundade skuldror, ända ned till den smärta midjan. Hennes ansigte var vackert och intagande, ehuru något blekt, och hennss ögon, hvilka hon ofta slog upp, medan