STOCKHOLM den 6 Okt, Utrikes korrespondens. (Från Afionbladets korrespondeni.) Wien den 29 Sept. Konventionen af den 15 Sept. lemnar refve Rechberg allt framgent ingen ro. an vill gerna i de tongifvande kretsarne låtsa, som om den fransk-italienska uppgörelsen föga vidkommer det kejserliga hofvet, och i denna anda opererar även flertalet af våra tidningar. Men likväl har al drig efter det sista italienska kriget någon underrättelse från Paris åstadkommit en sådan förvirring som den om konventionen. Ingenting förekommer deri om Venetien, och ändock går ordet Venetien väl hundra gånger om dagen öfver allas läppar, bästa beviset på, att man anser det så herrliga, men olycksdigra besittningshafvandets sköna dagr räknade. Och de ärliga säga det också : enetien kan ej i längden behållas. Åt Venetien kan icke, såsom åt Österrikes andra folk, en försoning genom en fri författning erbjudas, ty en sådan skulle begagnas såsom den sista liberala konstitutionen för Neapel. Vi ha ingen annan vinst af Venetien, än att det är en tärande lem på den österrikiska staten. Men komma hvad som komma vill, skall dock detta stycke Italien behållas med fara att hela rikskroppen derigenom går i qvaf. Italien ligger oss närmare om hjertat än den danska monarkien, Slesvig, Holstein och Lauenburg inbegripna. Attändtligen bringa konferensen till slut, är här den lifligaste önskan. Man har intet intresse mera för den nordliga frågan, sedan södra delen af Österrike löper fara genom Italien. Lord Clarendon har kommit hit för att göra upp en öfverenskommelse med grefve Rechberg. Britten vill naturligtvis inlägga ett ord för Danmark, och vårt kabinett tyckes också icke längre vara obenäget att reda sig ur fredsunderhandlingarnes virrvarr genom betydliga eftergifter åt Danmark. I intet fall låter grefve Rechberg det gå så långt, att kriget ännu en gång flammar upp i Slesvig och Jutland. För närvarande utöfvas en stark diplomatisk pression med skärpta vaenstilleståndsåtgärder, för att göra Köpenkammskabinettet eftergifvande. Vårt kabinett vill att detta skall betraktas såsom ett ultimatum till Danmark. Till de politiska bekymren sälla sig de financiella. De trycka oss oerhördt. Statsdomä nernas förpantning är en afgjord sak, emedan några nya lån icke mera kunna erhållas. Och äfven inkomsten af domänerna är blott en nödhjelp för en kort tid. Finansministerns afvång vore en trängande nödvändighet: men fr von Plener stannar trots allt qvar på sin plats.