Underrättelser från Danmark. Ryktet att en ytterst hård och besvärlig inskränkning i begagnandet af deras bostäder blifvit pålegd familjerna i Jutland, hekräftas af ett bref från Veile af den 1 Oktober, hvari det heter: ?I dag har från fältmarskalk Gablenz kommit en instruktion till härvarande auktoriteter, som handlar om vinterqvarter och lörkunnar en inqvartering af 2—3000 man utom en mängd officerare. Samtidigt påbjudes, att hvarje soldat skall hafva sin egen säng, ljus och värme samt förplägning, och att hvarje familj blott må; behålla 1 å 2 rum för eget behof, medan resten upplåtes åt militären. Hvarje gensträfvig straffas med fängelse vid vatten och bröd, tills fordringarne blifvit uppfyllda. Ni ser, att man nu för allvar ämnar kufva oss, och likväl hafva vi ännu icke förlorat modet, utan hoppas på bättre tider, ehuru män har svårt att inse, huru de skulle komma.? -— Afven från Flensburg: skrifves till Alt. Merk.?, att qvartervärdarne i Jutland blott få behålla ett rum för eget bruk. Uti ett bref från mellersta Slesvig skrifves med anledning af dei Köpenhamn gifna hoffesterna: ?Då Dannevirke, vårt hopp och tröst, på ett för oss oförklarligt och i hvarje händelse alldeles oväntadt sätt öfvergats af vår armå, funnos här enstaka trogne danske män, som glunkade om att det hela var ett aftaldt spel. Detta oförståndiga tal, som innehöll en förfärlig misstanke, var då temligen lätt att gendrifva. Men sednare då. de Meza offentligen lofordades, då Littichätt icke fick -bli ötverbefälhafvare, då intet hufvudutfall fiekgöras; oth knappt nog skjutas från Dyppel, då Hegermann flög igenom Jutland och förskansade sig på Morsö, då Fredericia plötsligt utrymdes emot kommendantens bestämda råd, då vapenhvilan hindrade det påtänkta hufvudangreppet från Vendsyssel, då kapt. Hammer icke kunde få den smula hjelp han begärde, och framför allt annat: då Als, vår sista fästning, togs med öppna småbåtar, som hvarken funno Rolf Krake på sin plats isundet eller armns på dess post vid kusten, då den general, som, ehuru underrittad om öfverfallet, lät det ske befordrades till öfverbefälhafvare, då de trogne slesvigarne hem: skickades i omtaladt tillstånd, utan något erkänsamt ord eller tecken — ja, då var det litet värre att bemöta den fula misstanken på rätta sättet, Och likväl måste den bemötas, ty den kan icke ega grund. Men så skulle man ock i Köpehamn akta sig för att gifva den näring.