på ett förtjenstfullt sätt täfla med Motala, som väl ändu är der förnämsta bland dem alla; mea ickeden enda, allena herrskande, inom den svenska ångmekanikens verld. Innän denna lilla afbandling slutas, är det en pligt mot vår förste ångbåtsbyggare Samuel Owens minne att omnämna, att han äfven har hedern af att hafva förfärdigat den första svenska ångbåt af jern. Detta fartyg byggdes 1840 och kallades, välför tjent, Samuel Owen. Det var af utmärkt vacker konstruktion, hufvudsakligen tagen efter engelska ångfartyget Ruby, men maskinerna voro från början bristfälliga. De ömbyttes derföre två särskilda gånger, och sedan fartyget fått sina sista maskiner, gick det under det förändrade namnet FAigle både väl och ovanligt fort. I början ville ingen tro att ett jernfartyg kunde flyta, och allmänheten hyste länge stor fruktan för att anförtro sig åt ett farör bygdt af jern. Så orediga äro de allmänna begreppen, då deremot den enkla sonhingen är: att om ett fartyg blir så läck, att vattnet icke kan hindras att öka sig deruti, så sjunker träfartyget med lika hastighet, och lika säkert, som fartyget af jern. Emellertid var detta 1840, och blott 20 år derefter förundrar sig knappast någon öfver det af hela verlden kända faktum, attfartyg, byggda så godt som helt och hållet af ä tums tjocka jernplåtar, öfverseglat oceafen ! Hvar är gränsen för det mekaniska snillets företag? Det kan ingen veta, men här är emellertid gränsen för dessa anteckningar: Måtte den icke helsas af en alltför uttröttad och otillfredsställd läsare: