ter icke ingingo i planen för den föreslagna regjen mötion, väckt af hr Schartau,:derom attsamj skottet bemställt, att stadsfullmäktige måtte öfall hvad utölver stadens kostnader 1 och skattens uppbörd, redovisning m. m. qvarstår, skall såsom särskild inkomsttitel ingå till stadskassan att till kommunala behof användas ; att förut gällande föreskrifter om skattens erläggande m. m. jemväl för den nu föreslagna skatteperioden skola tjena till efterrättelse och allmänheten, på sätt hittills skett, kungöras, samt att nuvarande uppbördsmannen af hundskattemedlen, stadskassören C. A. Montelius. måtte äfven för följande tre år utses till uppbördsman, mot åtnjutande af enahanda arfvode som hittills och med skyldighet att i denna sin egenskap hvarje söcknedag kl. 10—12 å stadens kassakontor närvara. Hvad ntskottet sålunda föreslagit, godkändes af stadsfullmäktige. . Härefter föredrogs beredningsutskottets utlåtande, i anledning af ansökningar om friköp af tvenne å ofri grund belägna tomter, nemligen af jernkramhandlaren C. A. Juhlin om friköp af tomten n:r 7 efter 1810 års nummerordning i qvarteret Rörstrand vid Rörstrandsgatan samt af målaren C. M. Byström och fabrikören C. E. Nordqvist, hvilka anhållit att få friköpa tomten nr 16 i qvarteret Kåkenhusen vid Lutterns gata inom Jakobs församling. Utskottet hade tillstyrkt, att friköpande af nämnde tomter måtte medgifvas, men detta afslogsaf stadsfullmäktige, sedan hrr Wistrand och Lindhagen framhållit, att det vore föga välbetänkt att just i en tidpunkt, då en gatu-. och tomtreglering blifvit ifrågasatt, försälja tomter för några tusen rdr, hvilka man, sedan dyrbara stenhus derå blifvit Mppförda, nödgades köpa igen för 100.000 rdr. Man borde lägga hinder i vägen för blifvande alltför stora expropriationskostnader. Hr Carlson, som i utskottet biträdt den af detta gjorda tillstyrkan, fästade uppmärksamheten på skilnaiden mellan tomter, som egdes af staden, och sådana, för hvilka tomtören, såsom fallet var med ifrågavarande, endast erlades. De innehades för öfrigt af egarne med full dispositionsrätt och. kunde i hvad fall som helst endast genom expeopriation bekommas af staden. Utskottet hade dels af detta skäl, dels ock emedan dessa tomleringen, tillstyrkt att ifrågavarande friköp måtte medgifvas. Å Beredningsutskottets utlåtande, i fråga om förfall och aflägsnande från stadsfullmäktiges sammanträden, föredrogs härefter. Med anledning af manträden hos direktioner, komiteer, kyrkoråd, lärda samfund o. s. v. icke skulle få anses för giltigt förfall för uteblifvande från stadstullmäktiges sammanträden, utan komunalstadgans f skrift om plikt såsom för förfallolöst uteblifva de i sådant fall tillämpas, hade beredningsutverenskomma, det ledamotskap i samfund af den i hr Schartaus motion antydda art icke måtte anses utgöra. giltigt skäl uteblifvande från stadsfullmäktiges sammanträden, derest icke sådana särskilda omständigheter derför anfördes, som i hvarje sådant fall af fullmäktige godkändes... Härom uppstod en liflig diskussion, som hufvudsakligen rörde tillämpningen arredan gällande föreskrifter i detta hänseende. Hrr Billberah och Montelins ansågo stadgandet olämpligt, då kommmnalförordningen för hufvudstaden och stadsfullmäktiges arbetsordning inner höllo tydliga föreskrifter 1 berörda fall. Det vore otillständigt, att stadsfullmäktige fattade beslut om, att de skulle svälla sig lag och författningar till efterrättelse. — Justitierådet Bera förmodade atta öfverenskommelsen ingenting annat åsyt 1 anmälan om förfall, man skulle uppgifva skälen dertill samt föreslog en redaktionsförändring i beredningsutskottets formulering. Hr Hazelius förmenade, att ctt stadgande vore behöfligt, på det att icke, såsom hittills; de mest underhaltiga skäl, såsom t. ex. att man vore hindrad af någon lärd aftonunderhållning. skulle få gälla såsom förfall. En person. som af dylik orsak afhölle sig från sammanträde, borde icke blifva stadsfullmäktige. Anmälde han deremot t. ex., att han vid den lärda aftonunderhållningen skulle hålla föredrag, vore det en annan sak. Hr Malmsten beklagade om ingen som kunde få ett hinder borde bistadsfullmäktig och trodde, att ju mindre man bråksde härmed, desto bättre vore det. Hr Wallenberg anmärkte, att hos stadsfullmäktige lätteligen genom ett stadgande i detta hänseende en lång diskussion skulle kunna utspinna sig om, huruvida det eller det föredraget af hr Hazelius i krigsvetenskapsakademien, eller af hr Malmsten i läkarsällskapet hade det värde, att dess hållande borde såsom giltigt skäl för uteblifvande från stadsfullmäktiges sammankomst anses, och trodde, att mången ledamot hellre skulle plikta sma ! 2 rår än afhöra dylika debatter. Hvad beredningsutskottet i denna punkt till; styrkt afslogs. Afven hr Frankens motion, att berörde lagrum i kommunalförotdningen måtte tillämpas på en hvar, som utan anmälan under sammanträde aflögsnade sig derifrån, föranledde diskussion. Hir telius och Billbergh, yrkade afslag på hvad utskottet tillstyrkt, eller att då vare sig vid såm-. manträdes början eller under dess fortgång ledamots frånvaro sig yppar, fråga derom, huruvida samma ledamot gjort sig skyldig till böter för utevaro, må komma under omprölkning. Hr Wistrand deremot talade för bifall, anmärkande : hurusom ofta nnder sammankomsterna flera ledamöter utan påföljd aflägsnat sig —ja det hade . gått så långt, att man nära nog i följd häraf. nödgats upplösa sammanträdet. Hr Weser sade : sig ha varit mycket tveksam om saken, men hade I inom utskottet likväl biträdt den mening, som varit för en dylik opinionysyttring, hufvudsakligen på den grund, att det odiösa i att uppgifva de ledamöter, hvilka under pågående sammanwäden aflägsnade sig, ej skulle falla på ordföranden. Hr v. Francken ansåg det icke vara med: god ordning öfverensstämmande, att den ena efter den andra. såsom ofta hittills skett, aflägsnade sig utan påföljd. Detta hade föranledt honom att väcka motionen. Hr Dufva trodde, att man för detta fall icke behöfde flera föreskrifter än man redan hade. Då stadsfullmäktige första gången sammanträdde, hade man uttalat den opinion, att deras sammankomster borde hållas i lika helgd som rikets ständers. Hos dem var det ej ovanligt, att en och annan af ståndets ledamöter under plenum aflägsnade sig, utan attl; detta väckte någon uppmärksamhet eller störande inverkade på besluten. Att ledamot såsom här hlifvit föreslaget skulle under sammanträde anmäla förfall. eller begära lof att få gå ut. liksom att genom böter och plikter tvinga ledamot. som af en eller annan orsak nödgades aflägna sig att stanna qvar, trodde hr Dufva vara föga värdigt. Han ville icke gå in i närmare detaljer om huru lätt det var att under ett sammanträde få anledning att aflägsna sig. Stadsfullmäktige valdes dessutom endast för 2 år, och det bästa korrektiv för en försumlig eller mindre intresserad ledamot egde kommunen deri, att den icke återvalde honom. Hr Wistrand anmärkte, att vid rikets ständers voteringar vore intet minimiantal för voteringar bestämdt, och att det syntes som ville stadsfullmäktige slå författningarne vid örat. Hr Wallenberg trodde, att man allramest sloge författningarne vid örat genom intetsägande opinionsyttringar, och hr Weser hemställde till hr Dufva huru kommunen skulle lära känna de försumliges namn — om man i detta fall endast borde rätta sig efter hörsagor. Fullmäktige afslogo hvad utskottet tillstyrkt. Emot yrkande af hr v. Koch och efter af honom begärd votering, tilldelade stadsfullmäktige v. stadsingeniören M. Anderson ett belopp af 2188 rdr, såsom ersättning för de kostnader Anderson fått vidkännas för åtskilliga: kartearbeten m. m. för stadens räkning. Detta beslut fattades med 66 röster emot 15. Inom beredningsutskottet hade fråga blifvit väckt om åtgärders vidtagande för ett festligt annudoe a hatndotnadaen at Jana 4 an ma. m mm ÖR bd DN b SM