a OO TA SN åtgärden och betrukta densamma föga annorlunda än såsom ett förräderi, begånget emot den helige klienten. De moderat liberala bladen åter anse konventionen helt enkelt innebära ett experiment att öfverlemna påfven och dess undersåtare alldeles på egen hand med hvarandra. Men i sådant fall återstår alltid till besvarande den frågan: är det påfven, som skall öfverlemnas åt det romerska folkets godtycke eller folket åt den förres? Det förra alternativet antages i allmänhet af de engelska bladen och af Independance Belges pariserkorrespondent, som förklarar konventionens ordala så, att italienska regeringen uti sitt afstående af all slags interventionsrätt i Rom för ingen del velat inbegripa det fall, att status quo skulle omstörtas genom ett inia-S tiv, taget af den helige fadrens egna undersätare, och att således hela frågan inskränker sig till den om presternas regering är i romerska folkets smak, och om detta folk skulle vilja fördraga en sådan regering från det ögonblick då den ej längre skyddas af franska bajonetter; en fråga, hvaruppå ej mer än ett svar lärer kunna gifvas. Häremot kan likväl med skäl invändas, att i konventionen just för en sådan händelse tillerkännes påfven full rätt att varfva trupper icke allenast inutan äfven utländska. Inom den italienska pressen har man i allmänhet med tillfredsställelse helsat konventionens åfslutande. Härifrån gör likväl den demokratiska, men ingalunda antimonarkiska Diritto ett undantag, och de sista beklagansvärda tilldragelserna i Turin ådagalägga, då man derjemte tager i betraktande tonen i stadens municipalmyndigheters dekreter, att stämningen der är bestämdt emot en åtgärd, hvarigenom Turin skulle förlora sin egenskap at hufvudstad, utan att Rom sattes i dess ställe. Man har visserligen velat förklara detta såsom ej innebärande annat än ett envist fasthållande vid det egna lokalintresset; men åtskilliga t-cken synas gifva vid handen, att Turin boernas mening i denna fråga delas af en icke ringa del af Italiens liberåla, och man har nyhgen genom utsändandet af listor till undertecknande af en petition emot hufvudstadens förflyttning sökt gifva ett lugnt och lagligt uttryck åt denna opinion. Inom Tyskland är det egentligen deösterrikiska bladen; -som -hittills utförligare diskuterat frågan, och de flesta bland dessa ha, ehuru i ganska varsamma ordalag, uppfattat åtgärden såsom en demonstration emot sterrike. Den i Frankfurt på franska språket utkommandeEurope ansluter sig .deremot helt och hållet till deras åsigt, hvilka anse konventionen vara gjord icke emot, utan för påfvens verldsliga makt. Uti sin sista nummer yttrar -sig nämnde blad efter en historisk framställning af den romerska frågans skiften under de sednare åren på följande sätt: : Napoleon III uppställer i sitt bekanta bref till Thouvenel såsom grundsats ett lika berättigande för den -heliga stolens sekelgamla ?rättigheter och Italiens billiga sträfvanden; Derpå kommer han till en eklektisk kombination, hvarigenom påfven, återförd till en riktig uppfattning af förhållandena, skulle inse nödvändigheten af att gå in på allt hvad som kan närmå honom till Italien, men hvarigenom Italien å sin sida, lyssnande till: en -sund politiks råd, icke skulle vägra de för påfvens oberoende och för den fria utöfningen af hans makt nödiga garantier. lagenting -kan, åtminstone i teorien, vara tydligare än ett dylikt program. Enligt den kejserliga regeringens tanka borde Turinerkabinettet, i stället för att ge vika för handlingspartiets önskningar, .i stället för att arbeta på undergången af den heliga stolens verldsliga makt, förlika sig med honom, och denna förlikning skulle grunda sig deruppå, att Italien uppgåfve Rom, dess naturliga -hufvudstad, vilkoret för dess enhet, och erkände; ja garanterade .påfvens verldsliga makt. ; Å-andra sidan skulle den sednåre modifiera: sin inre politik och. återställa städernas osh provinsernas privileier.? j EK ardinalkollegium Borde, ifall ..det icke hade alltid betraktatsenvisheten såsom den högsta vishet, häfva med uppräckta händer antagit en för densamma så förmånlig uppgörelse. Men det föredrog att inskränka sig inöm : sitt eviga -non possumus. Hvad italienska regeringen angär, så gjorde den, af lätt begripliga skäl, sig ingalunda brådt: om att underhandla på dylika grunder. I sjelfva verket bekymrar sig. Italien ganska litet om Huruvida påfven vill. centralisera eller decentralisera ; det anser till och med af föga vigt att utsträcka sina förposter ända till Roms närmaste område; hv.d det fordrar är sjelfva Rom; det önpskar få det till hufvudstad först och främst, emedan det med eller utan skäl anser Rom vara för sig en organisk nödvändighet, vidare der: före att det älskar tro, ati tillintetgörandet af påf. ens verldsliga makt ligger i haltöns naturliga bestämmelse och skulle förvärtva det oförgängliga anspråk på alla verkligt ) liberalas sympatier. Det är visserligen möj) ligt, att en stor del af det konservativ partiet inom Italien alltifrån den stund då detta bref blef dem bekant, i sina hjertan upp-j gaf tanken på ett så högsint töretag och ! underkastade sig att göra ett försök med staden Florens såsom medelpunkt för den nya statens enhet. Men detta parti kände sig då ej ännu tillräckligt starkt och ville ej stöta sig med det demokratiska partiet nom öppnandet af underhandlingar med Fuileriekabinettet. General. Duraudo skickade derföre till Paris en energisk not, af hvars ordalag man just ej kunde sluta till den nu undertecknade traktaten. Det är bekant Kuru hr Drouyn de Lhuys icke ens ville höra denna not vig föreläsas, Han förutsåg ej utan skäl, att han härvid ej bade annat att göra än afvakta tiden; han förutsåg, att det konservativa partiet inom Italien skulle efterhand, till töljd af den allmänne ställningen inom Europa, !å allt mer och mer inflytande, samt att det slutligen skulle undertecknade i berörde: bref uppställda vilkor. Man får emellertid göra Turinkabnettet den rättvisan, att det-ej. gaf vika förrän efter ett-visst motständ. Historien skall