Tidningsunderrättelserna från Wien låt: svårligen bringa sig i öfverensstämmelse mec de telegrammer som längre ned i blade meddelas. Medan man af dessa sednare skull sluta, att underhandlingarne vore nära att af brytas, berättas tvärtom från Wien, att inger väsentlig oenighet eger rum, och att under handlingarne draga ut på tiden blott derföre att de fordra mycket besvärliga och långva riga förberedande arbeten. Trots de militära rörelserna på jutska halfön, hvartil sluter sig anläggandet af fästningsverk på Als, synes det goda förståndet mellar danska regeringen samt kabinetten i Wier och Berlin icke hafva blifvit i någon märklig mån rubbadt, och man måste då fråga. i hvad ändamål Preussen plötsligen vidta fit så våldsamma åtgärder i Jutland. eningen dermed är väl först och främs att låta danskarne se, att de fordringar. som från tysk sida blifvit uppställda : Wien, ega karakteren af ett ultimatum, hvarifrån Österrike och Preussen på inga vilkor vilja vika, och de tyska kabinetten vilja derjemte göra tydligt, att de ega makt att drifva sin vilja igenom. Visser ligen hafva England och Frankrike ogillat fredspriliminärerna, ernedan de skilja den danska befolkningen i Nordslesvig från danska riket; men de tyska makterna bekymra sig alldeles icke om dessa föreställningar, och i.det de nu helt öppet taga Norra Jutland i besittning, vilja de ifva danskarne ett praktiskt bevis på, att icke genom vestmakternas inblandning kan väntas någon slags förändring till det bättre i grunderna för freden, så att dessa till och med från tysk sida kunna ändras på ett sätt, som ytterligare förvärrar Danmarks ställning, t. ex. genom anspråket på delning af aktiverna, hvilket står i rak strid med — fredspreliminärerna. Falckensteins demonstration är säledes äfven riktad emot vestmakterna och isynnerhet mot England, som i sina diplomatiska uttalanden fortfarande för ett fiendtligt språk mot de tyska makterna. Lord Russells depesch af den 20 Augusti har blifvit besvarad med hån af von Bismarck, och nu då England sändt en af sina första statsmän i en utomordentlig mission till Wien, som efter alla underrättelser går ut på att stämma de tyska makterna gynnsammare mot Danmark, om den än derjemte vidrör italienska frågan, behandlar Preussen Norjutland fullkomligt såsom en eröfrad provins och skiljer det helt och, bållet från den öfrigadelen af riket. Tydligare kunna de tyska stormakterna icke låta England förstå, att det gerna kan bespara sig allt omak, då dei alla händelser blott ämna följa sitt eget hufvud, och Danmark får syn för saken, att det icke kan vänta det allra minsta af Englands understöd, utan blott kan uppnå fred, genom att i det ena som det endra förödmjuka sig. En sådan eftergifvenhet från dansk sida synes också vara mycket närmare; än man efter general Falckensteins förberedelser att slå sig i ro i Jutland skulle förmoda. Det påstås åtminstone, att de danske fullmäktige -gifvit efter i en hufvudpunkt, nemligen delningen af aktiverna med hertigdömena, och öfriga frågor, hvarom möjligen ännu råder någon menigsskiljaktigher, kunna knappast föra till en afgörande brytning. n sprängning af konferensen kan med säkerhet väntas endast om lord Clarendon skulle vara bemyndigad att inverka på de tyska stormakterna med annat än vanmäktiga protester, eller om italien ska frågan skulle leda till ett krig i Europa, i det omständigheternas makt då skulle verka ett äfbrott i underhandlin garne, men hvarken i ena eller andra afseendet föreligga ännu sådana upplysningar, att man derpå kan bygga något oj PP: ——————— Wienerkorrespondenten i Deutsches Murama fnul une att funatnnmätanat I Mian ala