STOCKHOLM den 80 Sept. I Opinion Nationale, en af pariserpressens mest framstående hberala organer, tecknar i en artikel med öfverskritt ?Om det nuva: rande oroliga tillständet i Europa? osäker. heten af det lugn, som för ögonblicket ey. nes rådande, och förutspår snart inträffande stora hvälfningar. Artikeln är af följande lydelse: sOm det för närvarande hos! oss råde en stiltje i politiken liksom inom affärsverl. den, så är förhållandet ingalunda detsamma på alla punkter af den lilla planet, som a! 088 bebos. Man har krig i Polen, krig i Algeriet, krig i Tunis, krig i Mexiko, krig i Förenta Staterna, krig i Peru, krig på Nya Zeland, krig i Kina och Kachgar, krig i Japan, krig i Afghanistan, krig i tjugo af Afrikas länder. Allt detta är olyckligtvis tillräckligt för att sätta vännerna till en allmän fred i dåligt lynne; och hvem vågar väl påstå, att deras förhoppningar icke komma att nästa år befinnas ännu mera sviksamma? Italien, Ungern, Polen, Danmark och den slaviska befolkningen inom Turkiet tyckas ingalunda, man nödgas erkänna det, vara i den fredligaste sinnesstämning, och för dem, hvilka studera den allmänna ställningen på vår kontinent, är det alldeles ögonskenligt, att denna ställning långtifrån att förbättras blir för hvarje dag allt mer och mer invecklad. Den gamla verlden är skakad i sina grundvalar, och vi måste bereda oss på följderna. Vi kunna ej räkna på en varaktig fred förrän folkens rätt sättes i stället för rätten med Guds nåde, och nationalitetsprincipen framför, eröfringens rätt. De mest reaktionära regeringar inse, och detta utan att våga bekänna det för ig sjelfva, och deras svaghet liksom deras bekymmer uppenbarar sig i det politiska kompromissystem, hvarmed de nu gjort början. De betrakta sig emellertid ingalunda såsom slagna, och de eftergifter de med ena handen göra, äro de genast i beredskap att taga tillbaka med den andra. Och detta utgör hela hemligheten af den heliga allians, som afslöts i Kissingen. Men sjelfva dessa planer anse vi för goda tecken. Den s. k. gudomliga rätten ommer att gå under till följd af sma egna excesser; dess angrepp mot folken och mot friheten skola leda till en ny konflikt, hvarigenom det så otåligt afvaktade resultatet skall vinnas. Måpga nationaliteter inom Europa ha lidit nederlag; men ingen har blifvit totalt underkufvad. Polen har icke förtviflat, Italien afvaktar ett nytt Solferino, och Skandinavien skall ej underkasta sig att förblifva under Tysklands och Rysslands skräckvälde.