Professor H. N. Clausen har i Feedrelandet infört ett par artiklar med öfverskrift: Hvarom kunde och borde det vara enighet mellan danskar? Den sednare af dessa artiklar afslutas på följande sätt: Afven Sverge har haft tyska provinser och tyska konungar och hofstater, om ock kortare tider (1720—1771: hessaren Fredrik och holsteinaren Adolf Fredrik). Hvar skulle skälet ligga dertill att tyskheten icke förmått bita sig fast på svensk botten, att göra sig gällande vid sidan af det svenska tungomålet? Otvifvelaktigt deruti, att Sverge just under denna tid haft sitt författningsenliga värn mot enväldet, att svenska folket haft sina representanter i rikets ständer. Derför har folkandan i Sverge kunnat hålla tysken inom skrankorna, varit stark nog att tvinga främlingarne att söka sammansmältning med folkets språk och folkets lit. Och derpå torde då äfven vi kunna bygga hoppet att Danmarks nationella framtid icke skall blifva ett förnyande af dess forntid, att danska folket nu skall hafva nog sjelfkänsla att värna sin nationalitet och sitt språk: — på folkets offentliga kall, dess författningsenliga rätt och pligt till sjelfbestämmelse och sjelfverksamet. Står detta fast, att den påbörjade väckelsen af folkandan i Danmark till sjelfmedvetande och sjelfansvarigt medborgarelit kan räknas från den 5 Juni 1849, att denna folkets mandom är och blir det först och sist nödvändiga, och nu mer än någonsin, då danska folket pröfvas utöfver det rimliga måttet af dess krafter — skulle då ieke alla, som icke för småsaker förbise det vigtigaste af allt, förenas i det erkännande att fäderneslandets frälsning beror på alt vår borgerliga frihets palladium hålles obrottsligt vid makt? Detta är en punkt, der man med förtröstan bör kunna appellera till det konservativa sinnet — reakltionens namn vill ju ingen vidkännas. Ty vi stå ju här inför ett fulländadt historiskt faktum, som har sin historia, sin rad af slutsatser, lifsförhållanden och föranstaltanden, utgångna derifrån och sammanhängande dermed. Hvarje äkta konservativt tänkesätt måste då vika tillbaka för tanken att vilja med våldsam hand utplåna ett faktum sådant som detta ur lifvet, att vilja afklippa den historiska tråden. Och innefattar icke trohet mot den konstitutionella konungen också trohet mot konstitutionen? Det finnes de som anse det för ett mindre ondt, ja till och med såsom en räddningsplanka i skeppsbrottet, om det lyckades bibehålla en dynastisk förbindelse mellan Danmark och ett tyskt Schleswig-Holstein. Ordet personalunion föres så ofta i mun och penna, att man väl kan önska något närmare upplyst huru man här tänker sig förhållandet till den konstitutionella konungen af Danmark och det konstutionella danska folket. Skulle det vara meningen att Danmarks konung såsom ett slags ståthållare eller öfverpresident öfvertager förvaltningen af Slesvig som det nu är tillredt af de tyska makternas kommissarier, med en embetsmannakår, som är ända i botten beröfvad hvarje danskt element, der de af konungen tillsatta embetsmän blifvit afsatta och förvisade såsom dansksinnade och ersatta med personer, om hvilkas danskfiendtliga sinnelag man gjort sig förvissad, och ibland hvilka många äro brännmärkta le et rt I RA rd nt TN DN JR EN RT RR NET NAT EN a sr FY VT RA