spånor derifrån, som de ämnat att lägga i tomma tunnor i porten midt emot, hvilket hus eges af skomakaren Johansson, men när detta skulle ske, befunnos tunnorna stå på hvarändra, så att de ej kunde få spånorna i dem, utan måste äfven denna mordbrand inställas. För fjorton dagar sedan hade de likväl anstiftat en sådan, då de antändt strykstickor och stuckit dem inuti en vedbod till enkefru Gunnarssons stora och vackra hus straxt ofvan Stigbergsliden, men äfven detta företag misslyckades, ty i boden fanns ej tillräckligt med bränsle, så att elden slocknade. Enda motivet till dessa hemska dåd sade de ha varit att åtkomma koppar och jern på ffbrända tomter. Det är ganska sannolikt, att de anställt ändå flera mordbrandsförsök, enär flera sådane egt rum. under sednare året i trakten, der de varit boende. Angående tillstymmelsen till eldsvådan den 16 dennes kl. 11—12 f. m. i en vedbod vid Koopmans gata, der eld blifvit instucken utifrån genom en spricka, hvarför gossarne Alfred Eleander Lindgren och Johan Reinhold Svensson eller Cron blefvo häktade i lördags, upplystes härom vid förhör i dag, att tvenne gossar sett Alfred Lindgren draga eld på några tändstickor mot en sten, hvilka han instuckit genom nämnde spricka bland plankveden i boden, hvilken fattat eld, hvarvid Johan Svensson legat utmed bodväggen, sysselsatt med att få brasan rigtigt antänd. En hustru hade äfven sett en gosse, liknande Johan till klädseln, sitta utmed samma vägg någon stund förrän eldfaran upptäcktes. Detta oaktadt förnekade pojkarne Alfred och Johan med en vid så unga är ovanlig hårdnackenhet attha anstiftat branden, och Johan gjorde till och med ganska listiga anmärkningar för att ådagalägga gin oskuld. Lyckligtvis befinna sig alla dessa olycksfoglar nu inom lås och bom, så att man kan hoppas att åtminstone tillsvidare få vara fredad för deras mordbrandsplaner. (G. H. T.).