L Å j öfningarne, officerare och underofficerare af elitkåren tillkallade. Rekryternas sold utgör 45 rappen (omkring 12 kreuzer eller 4 silbergroschen). Deraf åtså 8 rappen för underhållet. Hvar femte dag utbetalas solden. Hvarje soldat erhåller vidare dagligen 5s kött samt 10 18 bröd. Två måltider hållas, nemligen klockan 10 på morgonen, bestående af soppa och kött, samt klockan 6 på aftonen bestående af soppa. Schweiziska fotfolkets utrustning består af följande föremål: Keppi af vattentät svart Ifilt, med skärm, käkrem, pompon o. 8. V., fältmössa, tornister med svart remverk, vapenrock af mörkbrunt kläde med två knapprader och röd krage! två par vida benkläder af blågrått kläde; halsduk; två par daI masker af blågrått kläde och grått bolstervar, inrättade så, att de kunna bäras under eller ofvanpå byxorna; två skjortor, två par skor, två näsdukar, två par strumpor, en fällknif, en sked, putsväska med tillbehör, sax, kam, spegel, knappar, nålar och tråd; brödpåse och fältflaska. Vapenrustningen består af ett precisionsgevär jemte remmar, lifeördel med bajonettslida och sabel med sabelbalja, patronkök och knallhattsväska, alla af svart läder. Infanteriets beväpning uppnår genom verkställigheten af det nyare förbundsbeslutet och den såsom grundval antagna enhetskalibern en så kög grad af fullkomning, att detsamma i detta hänseende om det icke öfverträffar hvarje stående arm; åtminstone kommer i jemnbredd med de bäst armerade härar. Soldaternas utrustning och uniformering, hvartill, då utmarsch göres, ytterligare kommer en beqväm soldatkappa, står icke efter någon ennan armås. Den s. k. lilla utrustningen, såsom tornister och dess mindre innehåll, andra skjortan, andra paret benkläder och damasker, måste rekryten anskaffa af egna medel, och den kostar honom 30 till 40 francs. Man ser att, utom uppoffring af tid, schweiziska soldaten äfven måste göra penningutgifter. Men knappast den fattigaste infinner sig utan att medföra några extra thaler. Utom den ära, eom tillkommer vapenyrket, skänker detsamma äfven fördelar för kroppens stärkande och hållning samt förhöjandet af sjelfkänslan, genom kännedomen om vepnens bruk. Efter fyra veckors öfning är rekrytskolan slut; de unga soldaterna fästa löf och blommor på sin keppis och tåga, åtföljda af officerare, under trumslag till sitt distrikt, för att der åtskiljas, hvar och en återvändande till sitt arbete, omsorgsfullt vårdande vapen och uniform, till dess nästa bataljonsöfning eller ett marschuppbåd kallar honom. Ar det möjligt — skall en i den stående härens vanor och fördomar samt dess årslånga exe pgar inroted krigshjelte i fredstider fråga — är det möjligt, att fyra veckors öfningar äro tillräckliga alt göra en vanlig menniska till soldat? Sehweizaren svarar härpå: Andan allena gör lefvande, men kriget gör soldaterna. Vi veta att vi kämpa för fäderneslandets fö ? Dessutom följa på de fyra veckornas sta äfning ärliga bataljorsrepetitionskurser af tre dagar för eliten, af två dagar för reserven och en dag för landtvärnet. Officerare och underofficerare i dubbelt så lång tid. Hvarje utmarsch — gränsbesättning eller större edsförbundstruppsammandragning — ökar inöfningen af trupperna, hvilka redan ända till en ålder at 26 år förete kärnfulla bataljoner; men reserven och landtvärnet hafva kärnan af män vid medelåldern, hvarföre sådana kårer och i fält för värnandet af hus och hem sko!a visa sig med samma anda och ännu högre kraft än elitens yngre män. Huru mycket äfven en kort öfningstid är genom många exempel, hvaraf här blott må anföras tvenne: Då Napoleons stora arm blifvit förstörd på det förfärliga återtåget från Moskwa, af köld, snö, hunger och elände, måste den jernfasta soldatkejsaren på våren 1813, efter få veckors öfning, föra de till största delen knappast 20-åriga rekryterna till de stora slagtfälten i Tyskland, och ingen skall kunna påstå, att dessa konskriberade ej slogos bra, fastän de icke icke kunde afvärja de afgörande nederlagen. Ännu mera slående ha ungrarne år 1848 bevisat, huru en dertill nybildad arm, efter ytterst inskränkt öfningstid, kan slå de bäst organiserade armekårer, om blott hän. förelsens eld och hjeltemodig hängifvenhet lifva hären och fältherrarne äro vuxna sin stora uppgilt. Härvid får ej förbises, att vid sehweiziska armen hvarje soldat, som erhåller en grad eller avancerar, har att undergå ytterligare tre veckors öfning. etsas —Ä! känka en särdeles imposant anblick! i stånd att bilda soldater, lär krigsbistorien