tingsmannaverksamheten vore för kort, 4 han hunne nu nätt och jemnt sätta sig in i länets angelägenheter. Ordföranden ansåg denna fråga icke ligga inom landstingets befogenhet, hvarföre han trodde att motionären borde återtaga densamma, hvilket också skedde. Hr Silfverstolpes motion om landstingsmannaval i kommuner, tillhörande olika härader, föranledde till åtskilliga anteckningsvi yttranden. Motionen afser en luckas fyllande i föreskrifterna för landstingsvals förrättande. Enligt den SARS motionären sjelf lemnade, hade den blifvit afgifven innan civilministerns cirkulär var af honom kändt. Emellertid, då föreskrifterna i denna del kunde gifva anledning till uppkommande oreda och ovisshet, ansåg han det vara landstingets så väl skyldighet som vättignet atti underdånighet fästa regeringens uppmärksamhet på saken. Ordföranden, som ånyo tycktes vilja afklippa remiss af motionen, uppmanade motionären att uppgifva om han hade sig bekant, huruvida något fall, sådant som motionären afsåg, förekommit inom länet. Hr Silfverstolpe svarade, att han ej specielt nu kunde nämna något exempel, men trodde att många sådana fall förefunnes, så väl inom Stockholms som andra län. Hr Tamm bad få upplysa, att ett dylikt förhållande egde rum med Södertelje landsförsamling och hr Barthelson erinrade fsig, att förhållandet var enahanda med Söderbykarls socken, som tillhörde olika tingslag. Hr Odelberg förklarade härefter, att han ansåg för landstingets liksom hvarje enskild medborgares pligt att vara laglydig. Han beklagade tillkomsten af cirkuläret, hvarigenom landstingets verksamhet blifvit i så hög grad inskränkt; men man måste ställa sig detsamma till efterrättelse och ehuruvälifrågavarande motion endast åsyftade att väcka regeringens uppmärksamhet på en brist i föreskrifterna för landstingsval och exempel blifvit anförda, som lemnade full befogenhet härför, kunde han likväl icke, då frågan utgjorde ett lagstiftningsärende, med sin röst förorda remiss deraf. Grefve Wirsen beklagade lika med den föregående talaren, att landstingets verksamhet blifvit så kringgärdad. Då kommunallagarne af regeringen promulgerades, omfattades dessa nya institutioner med det allmännaste intresse, och nationen hyste de största förhoppningar om det fn och den nytta, de skulle bereda fädernesandet, hvilka förhoppningar funno uttryck i den allmänna opinionen och landets stora tidningar. Om man då sväfvade i okunnighet om hvad landstingen i en framtid skulle blifva, så har man vunnit full visshet derom genom civilministerns cirkulär, hvilket till den grad inskränkt tingen, att numera knappast någon fråga kan väckas med full. visshet om den faller inom tingets befogenhet eller ej; ty än heterdet, att fråfå är en riksdagsangelägenhet, än att den rör ela riket. Det funnes knappast något ärende, hvarom tinget nu kunde bestuta, med undantag af sjukvårdsfrågor, frågor om grindar och våra amla gärdesgårdar; men rörande dessa sednare, unde det till och med sägas: visserligen ha vi sådana i länet, men. dylika finnas älven öfver hela riket,.så att äfven mationer derom kunde blifva förklarade för riksangelägenheter. Under sådant förhållande, visste hr grefven knappast hvad landstingen skulle göra. Hvad ifrågavarande motion särskildt vidkom, trodde gretven, att tinget kunde våga sig på att göra en underdånig framställning i ämnet till regeringen, helst flera fall blifvit åberopade, der inom länet denna brist i föreskrifterna för landstingsmannaval kunde föranleda oreda. Detta vore icke allenast en tingets skyldighet, utan äfven rättighet, enligt hr grefvens förmenande. Matts Pehrsson instämde, och motionären, sålunda understödd, anhöll om remiss af motionen till vederbörande utskott, för hvilket ordföranden nu förmenade att intet hinder mötte, då inom länet förekommande förhållanden kunde anses föra denna allmänna fråga till en länets angeägenhet. ja Härefter upplästes en motion af A. Östervall, om grindars bibehållande å allmän landsväg. I motionen omnämndes, hurusom landshöfdingen efter ett sammanträde met landsstatens tjenstemän, på grund af föregående landstings beslut om öfscrlemnandet åt landshöfdingeembetet att vidtaga åtgärder för alla grindars borttagande öfver allmän landsväg, der sådant utan olägenhet kunde ske, skulle uppdragit åt länsmän och synerätter att skyndsamt bortskaffa dem vall befarade nu, att dessa kronotjenste ligen skulle liksom fiender komma fram och nedhugga dem samt bad för sina kära grindars bibehållande om upphäfvande af detta vid föregående landstingför de beslut. Östervall ansåg, att ingen bättre än kommunerna silva kunde bedöma om grindar voro behöfliga eller icke, och till dessas eget afgörande borde man öfverlemna saken. Hr Barthelson ansåg att intet förhastande vid beslutets fattande egt rum, och vore Östervalls framställning nu så mycket mera inkonseqvent, som han sjelf deltagit i föregående landstings beslut. Hr Tamm ansåg, att man ej borde så strängt hålla på formerna. Han ville minnas, att Östervall vid föregående tillfälle talat emot saken. ehuru han vid beslutets fattande ej reserverat sig deremot. Ordföranden upplyste, att intet sådant sammanträde blifvit hållet och ingen sådan före skrift lemnad till ännen, som Östervall förmenade. Landshöfdingeembetet hade ej vidtagit någon åtgärd i detta fall, emedan ordföranden haft sig bekant, att frågan utgjort föremål för civildepartementets föredragning och hade ansett mindre lämpligt att gå regeringens beslut i ämnet i förväg. Tinget sammanträder åter i afton kl. 6. Utskotten hafva på förmiddagen varit samlade, för att bereda de ärenden som medhunnits