STOCKHOLM ten 20 Sopt. Midt under all den blinda fanatism som i Tyskland gjort och gör sig gällande i fråga om Danmark, har en organ inom den den tyska pressen utgjort ett hedrande undantag. Hölnische Zeitung har hela tiden, allt sedan man kunde förutse krigsutbrottet, varnat och förmanat till moderation och billighet, såsom det enda sättet, hvarpå Tyskland skulle kunna ernå verkliga fördelar, utan att utsätta sig för stora faror. Annu, sedan Danmark måst underteckna de svåra och förödmjukande fredspreliminärerna, söker Kölnische Zeitung ådagalägga, att Tyskland icke kan räkna på varaktighet för sin framgång i denna sak och för fredsslutet, om detta blir så beskaffadt, att det kränker nationalitetspamcipen och lösrycker de danska slesvigarne från Danmark. Under det ?National-zeitung? i Berlin formligen rasar mot allt danskt och icke vill höra talas om några slags konsiderationer i förhållanre till den danska nationaliteten, har Kölnische Zeitung haft mod och opartiskhet nog att införa följande af en dansk till bladet insända artikel: ?Under förhandlingarne i riksrådet yttrade danska finansministern, att det vore regeringens förhoppning och önskan, att det måtte lyckas henne kunna under fredsunderhandlingarne erhålla sådana modifikationer i fredspreliminärernas bestämmelser, att utaf den rent danska delen af Slesvig så mycket blefve åt Danmark bevaradt som billigheten och äfven Tysklands egna intressen fordrade. Dessa ministerns yttranden ha blifvit angripna at tvenne preussiska blad, hvilka deri trott sig finna ett skäl att betvifla danska ministårens lojalitet samt föreställt ministern, att det endast tillkomme Tyskland att bedöma sitt sanna intresse. Denna förebråelse för bristande lojalitet synes redan genom yttrandets form och ännu mera genom sakförhållandena vara vederlagd. Lika visst som en dansk minister måtte vara berättigad att uttala en önskan, hvaruti alla partier inom nationen instämma, den nemligen, att de danska slesvigarne måtte bevaras åt Danmark, lika visst måtte hon vara berättigad, att, så länge de definitiva fredsvilkoren afhandlas, söka vinna en modifikation i preliminärerna, så mycket mer som dessa innehålla bestämmelser at flerfaldig art, så att för en eftergift i fråga om den ena bestämmelsen kan lemnas ett vederlag genom modifikationer i en annan, en för Danmark gynsammare gränsreglering t. ex. ersättas af ett för hertigdömena gynsammare ordnande af de finansiella förhällandena. Och hvad Tysklands välförstådda intresse angår, skulle det då verklien vara opassande förmätenhet att tala om hvad som så tydligt ligger för ögonen? Det ändamål som Tyskland och isynnerhet Preussen ville vinna genom kriget emot Danmark, var i sjelfva verket ett dubbelt. 1:o. Ett mera idtelt, nemligen en tysk befolknings lösryckande från förbindelsen med en främmande nationalitet, hvilken betraktades såsom ett förtryck. 2:0. Ett mera praktiskt, nemligen uppnående af de vilkor, som felades Tyskland och isynnerhet Preussen för att vara en verklig stormakt. Det första ändamålet var det för tyska folket mest öfvervägande; det andra vär det vigtigaste för den statsman, hvilken ledde kriget, och som väl svårligen hade fört krig för ett ideelt ändamål. Hvad som hade varit en af preussiska regeringen länge hyst — och vi medgifva det — en välgrundad önskan, har han dristigt sökt förverkliga i ett ögonblick då uppfyllandet af denna önskan tillika kunde underlätta lösningen af en inre konflikt och för Preussen bana väg till en mera framstående ställning inom Tyskland. en fordrar nu verkligen detta dubbla ändamål hela slesvigska områdets lösryckande från Danmark? Ett preussiskt blad försäkrar, att kriget alldeles icke varit något eröfringskrig. Dess ändamål skulle endast vara det att befria en tysk folkstam ifrån ett främmande förtryck; och just derföre förtjenade ieke kriget ett sådant namn, och kunde ej gifva någon eröfringslysten granne en brukbar, för Tyskland vådlig förevändning till anfall. Men är nu kriget blott derför icke att betrakta såsom ett eröfringskrig emedan det endast afser tyskars befrielse, så får det ju dock denna karakter i samma ögonblick som den icke-tyska delen af Slesvigs befolkning med våld bringas under ett främmande herravälde. Och kan man väl hysa något tvifvel om, att detta herravälde kommer att få en träffande likhet med ett förtryck? Man behöfver blott ta i betraktande de Slesvig-Holsteinska tidningarnes yttranden öfver nödvändigheten att så fort som möjligt draga in Norra Slesvig inom kretsen af den tyska kulturen? — blott betrakta partiterrorismens excesser — vidare den Slesvigska regeringens förordningar, i kraft hvaraf danska kyrkospråket blifvit utträngdt ifrån ett heltblandadt distrikt, germaniserandet af lärdomsskolan i Haderslev, den enda högre bildningsanstalt i Norra Slesvig, samt hurusom . tyska domstolsspråket blifvit förordnadt att vara det enda berättigade vid appellations-. domstolen i Flensburg, och man skulle svårligen kunna hysa några tvifvelsmål, äfven om man icke skulle vilja lägga större vigt på sådana karakteristiska åtgärder som det af preussiska militärmyndigheterna i Haderslev på danska språket utfärdade förbud emot begagnandet at danska skyltar och inskrifter.