ningsbeloppet, såsom ett under nämnde dag af honom utfärdadt qvitto utvisar, och finnes i detta qvitto antecknadt, att Blomberg blifvit, enligt 9 i kongl. förordningen den 29 Januari 1861, angående mord, dråp och annan misshandel, dömd till 100 rdrs böter samt enligt bränvinsförordningen af år 1860 till 50 rdrs böter, före att han utskänkt förtäring åt redan öfver lastad person samt sedan lemnat denne utan vård, innehållande qvittot för öfrigt att Blomberg pliktade 5 rdr för sabbatsbrott och skulle med 43 rdr, allt rmt, ersätta kostnaderna för obduktionen. . Här torde vara lämpligt anmärka, att bl justitiariens i Waxholm löneförmåner ingå -ven den honom tillagda rättigheten, att af alla bötesmede! uppbära kronans och stadens andel. I böter, enligt 1851 års förordning, egde han således s, hvaremot han ej hade någon andel i sådana böter, som ådömas för brott mot 1860 års bränvinsförordning. Dessa tillfalla äklagaren och de fattiga. Vi förutskicka dessa anmärkningar, för att det följande må lättare förstås. En tid efter Blombergs fällande, inkom provincialläkaren, dr Rydberg till landshöfdingeembetet med kostnadsräknmg för obduktionen, och då dessa medel ej derstädes blifvit af hr Rosån redovisade, meddelades honom order att hos Blomberg .uttaga nämnde räkningsbelopp med 43 rdr. Å ifrågavarande landshöfdingeembetes resolution tecknade justitiarien nu bevis om, att tillgång saknades, samt återsände resolutionen. Öfver detta förhållande skulle nu justitiarien höras, men han undandrog sig att derå svara, åberopande hvad han vid förra rättegångstillfället både muntligen och skriftligen anfört. Hr Bagge meddelade. att detta skriftliga och och muntliga anförande, så vidt han fattat, ginge derpå ut, att hustra Blomberg icke skulle erlagt ersättningen för obduktionen vid samma tillfälle, som de öfriga böterna, ehuru qvittot af den 9 December syntes antyda detta. Hustru Blomberg hade med ersättningsbeloppets inbetalande på framställd begäran erhållit anstånd. Med anledning häraf uppmades nu hr justitiarien ännu en gång att angifva tiden, då detta blifvit inbetaldt, men han vidhöll lugnt sitt förnekande att ingå i vidare svaromål samt yttrade, under det han observerade sina blommor och petade i blomkrukorna, att han ej ville genom upprepade förklaringar belasta protokollen! och gifva anledning till skenbara motsägelser. Han ansåg för sin del fullt nöjaktigt och till fredsstäliande, att han inom vederbörlig tid levererat penningarne. Någon preskriptionstid derför hade ej funnits, som han försutit. Hr Bagge genmälde, att detta visserligen vore godt och väl, men anmärkte, att det skulle tagit sig bättre ut, om penningarne icke levererats samtidigt som det blef honom bekant, att angifvelse var gjord, utan förut. åsom bevis för qvittots riktighet, och att Blomberg blifvit dömd efter de förut omnämnda båda deri åberopade förordningarne, anfördes, att hr Ekboms diarieanteckningar dermed öfverensstämde, äfvensom att stämningen och Jap: porten om händelsen talade om den utskänkning af bränvin, som egt rum, men det oaktadt och oansedt så väl hrr Ekbom som Bagge åstodo, att i målet afhörda vittnen skulle gifvit fullt stöd åt bränvinsförordningens tillämpning, innehåller domboken, hvari dessa omstän: digheter förmentes af hr Bagge blifvit eluderade, i strid mot det af hr Rosen utfärdade qvitto, det hustru Blomberg endast blifvit fälld enligt : förordningen af den 29 Januari 1861 till 150 rdrs öter. i Hr Bagge begärde, att den berättelse, som hr Ekbom uppsatt, då han höll ett preliminärt förhör om händelsen, måtte till styrkande af förberörde uppgifter bifogas protokollerna i målet, j men detta bestreds af svaranden, anförande hr justitiarien såsom högst besynnerligt, att man : ville åt en dylik berättelse, idan om dom-! boken, gifva vitsord. För öfrigt vägrade justitiarien att, i fråga om denna nya motsägel mellan hans eget qvitto och domboken, afgifva någon vidare förklaring än han förut gjort. Enligt hvad hr Bagge upplyste, skulle förklaringen bestått deri, att iran påstått, att bränvinsförordningen genom misstag kommit att i qvittot omnämnas. Hvad anginge vitsord åt domboken, : kunde detta ej tillkännas i förevarande fall, då den endast fanns undertecknad af justitiarien sjelf, men ej af någon annan rättsledamot. Hustra Blomberg och mannen Blomberg förekallades och uppgåfvo, den förra att hon den 9 December, då qvittot erhölls, levererat hela beloppet till justitiarien, och den sednare, att! hustrun nämnde dag af honom bekommit 200 rdr, för att lemna justitiarien; att hon efter en. stunds bortovaro åter inkommit på krogen, dål hon så väl för Blomberg som flera andra inne-! varande personer, hvilkas namn hon likväl nu ej kundeerinra sig, uppvisat qvittot under yttrande: Här har jag 200 rdr.? Samma qvitto uppvisades nu för rätten. 5d:o. Ett par andra anklagelsepunkter af mindre betydenhet förekommo äfven, men då detta i största korthet sammanförda referat öfver rättsförhandlingarne ändå växt till alltför stor vidd, nödgas vi förbigå dessa, endast anmärkande att en skrift upplästes, hvaraf inhemtades att vid en af hr Bagge, i tillkallade vittnens närvaro, på förordnande af hofrätten hållen granskning af rättens arkiv i Waxholm, hade flera betydande anmärkningar mot rättens domböcker och magistratsprotokoller förekommit, ett förhållande som af svaranden medgafs. Rätten uppsköt härefter vidare undersökning i målet till dag, som framdeles komme att bestämmas. and Ju nat hans