i . rättigheter och skyldigheter, så följer dera! Jatt landstingen icke må, uti en falsk uppfattning rörande kostnaden, afsäga sig rättigheten att handhafva en för länet gemensam angelägenhet, för att hvälfva densamma på staten. Tvärtom, bör man hålla Ihårdt derpå att få sköta sitt, under det man licke obehörigt inblandar sig uti hvad som lligger utom ens befogenhet, äfven om det förra innebär kostnader, men det sednare Jicke. All vår sjelfstyrelse, all vår kommuInala sjelfständighet beror på det stränga iakttagandet af denna grundsats. Af det anförda torde framgå, att inspektionen öfver folkskolorna bör omfatta länet, såsom det lämpligaste området, trots vår mycket ojemna länsindelning, samt att den såsom sådan tillkommer landstingen. Inom detta län fattade man redan vid förlidne års landsting ett beslut i denna anda, och erfarenheten har visat att det var ett godt beslut. Derigenom att den utsedde inspektor kunnat odeladt egna sig åt sitt uppdrag, har han — tack vare utomdess hans stora energi och nit för saken — kunnat under en tid af 8 å 9 månader undersöka 70 å 80 af länets skoldistrikter, de flesta omfattande flera skolor, samt derom afgifva berättelser äfvensom till skolstyrelserna afsända promemorier i ämnet. Det är ett faktum att såväl denna sista, som föregående inspektioner utgjort en kraftig väckelse till skolstyrelserna, af hvilka många funnits, som derförinnan låtit denna stora sak ligga åratal i linda. Men denna väckelse måste fortfara och det vaknade intresset jemnt underhållas. Alltså bör inspektioinspektors verksamhet, att gå de kommuner, som sådant önska, tillhanda med uppgörande af fullständiga organisationsplaner för deras skolväsen. Denna sednare omständighet är alltför litet beaktad. Man kan icke begära, att inom kommunerna skola finnas annat än undantagsvis personer, hvilka ega den speciella insigt i folkundervisningens ordnande och metod, att de kunna uppgöra dylika planer, hvilka utomdess böra ske efter något visst genomtänkt system, så att der uppstå enhet och sammanhang mellan kommunerna. En inspektör skall tillika, då han är sådan han bör vara, erbjuda en större auktoritet samt kunna väcka intresse för sakens befrämjande hos personer med förmåga att något uträtta, hvarpå redan gifves mer än ett ganska hugnande exempel. Men allt detta går icke hastigt. Civilisationens stora och svåra arbete kräfver lång tid, och vi må fröjda oss åt blott det går framåt och går fram i den rätta riktningen. Alltså bör inspektionen förordnas för fera år, hvarigenom ock olägenheten af ett ofta återkommande ombyte af inspektörer kan i någon mån förebyggas. Vi kunna alltså ej annat än på det varmaste tillstyrka, det landstingen måtte omfatta inspektionen med allt det intresse, hvaraf den är i så hög grad förtjent, besinnande att en god folkundervisning är första vilkoret för den kommunala sjelstyrelse, hvari landstingen sjelfva äro kallade att intaga ett framstående rum. Vi sakna ännu på de flesta orter i Sverge vår folkskolas spets, eller den s. k. ?Högre folkskolan?, beräknad för barn af större anlag och bättre tillgångar, för åldern af 13 till 15 å 16 år. Ha de föregående stadierna af folkskolan — rotskolorna och sockenskolan — beredt barnen de första grunderna af religiös och allmän bildning, så skulle här meddelas dem grunderna för den praktiska, medborgerliga bildning, som skall af ynglingarne dana praktiskt dugliga män och . insigtsfulla samhällsmedlemmar. Detär, så att säga, folkskolans tredje klass eller stadium, hvarom här är fråga. Att ingå i enskiltheterna af den högre folkskolans organisation tillhör ej denna framställning. Vare det nog sagdt, att den ligger utöfver de flesta socknar, så att i medeltal väl 3 å 4 sådana komme, åtminstone till en början, att förena sig om dessa skolor. Såsom liggande ofvanom den första kommunen, faller : den följaktligen inom länets verksamhetssfer. Här ligger alltså det andra moment af folkundervisningen, som tillkommer landslingen, och hvilket de således böra taga om l: händer. Huru de skola verka derför är ännu svårt att säga. Till en början torde man böra inskränka sig dertill att anmoda inspektören att till nästa landsting uppgöra förslag till de högre folkskolor, som böra inom hvarje län upprättas, åtföljdt af kostdsförslag och noggranna motiver. De sanslag, som nu äro till detta ändamål anvisade, borde derefter fördelas på landslingen till deras fria användning ). Deremot bör sockneskolan, jemte de roteskolor, hvarpå den i de flesta socknar måste vara byggd, tillkomma socknen allena, utan annat ingripande från statens eller länets sida än som ligger i öfvervakandet, inspektionen, och de allmänna föreskrifterna. Derföre böra de medel, som staten anslagit ill smäskolorna, fördelas på socknarne. Hvad återstår då, torde någon fråga, för staten att göra beträffande folkundervisninpen? För staten återstå de generella stadganlena, de vigtiga seminarierna för danande vf lärare samt den högsta inspektionen och dministrationen. Det är i sanning tillräckigt för staten, utan att den ingriper i de nskiltheter, som tillhöra kommunerna. Slutligen antaga vi, attlandstingen kunde mderstödja en öch annan kommun med andag eller lån till skolbyggnader, då dessa skulle öfverstiga en fattigare kommuns tillsångar och krafier. Skolbyggnader äro remligen, i de flesta socknar åtminstone i vårt län, ända till den grad nödvändiga, att olkskolan skall utan dem endast lefva ett svagt och tvinande lif. Dessa äro de hufvudmomenter, hvari, enigt vår uppfattning, folkundervisningen faller nom landstingens verksamhetsfält, varande let då, vi upprepa det, på samma gång lessa instititutioners skyldighet att deri inripa, en skyldighet, för hvars uppfyllande varje landstingsman skall aflägga räkenskap, inför itt sa nvete och inför sitt samSpy I nen oförtröttad fortgå, med det tillägg till Rn m —m mh a ÅA mm mm mm mm AAA mm m AA KeA A pr