STOCEHOLM den 17 Sept. Rörande fredsunderhandlingarne i Wien innehåller österrikiska tidningen ?Ostdeutsche Post? för den 11 dennes en ledande artikel. Orsaken att dess förhandlingar fortskrida så långsamt, heter det, är icke att söka i gränsregleringen; denna fråga har blifvit löst utan någon svårighet, och den nya gränsen emellan Slesvig och Jutland kan, hvilket ögonblick som helst, utstakas på stället. Annorlunda förhåller det sig deremot med den finansiella uppgörelsen. Då det visade sig, att en öfverenskommelse var svår att uppnå på detta område beslöto fullmäktige att söka vägledning i de förhandlingar, som på sin tid egde rum mellan Holland ooh Belgien, hvadan dithörande handlingar anskaffades; men man fann snart, att af dem ingenting var att inhemta. Belien hade blott få år varit förenadt med olland, och då förbindelsen upprättades, beslöts huru stor andel hvartdera landet skulle hafva i skulden och tillgångarne, så att det vid skilsmessan var en jemförelsevis lätt sak att åstadkomma en uppgörelse. Slesvig och Holstein hafva deremot i långa tider haft gemensamma finanser med konungariket, och på grund deraf uppstå de mest mvecklade förhållanden.? Öresundsfonden erbjuder också en differenspunkt. Skola vi utan afkortning öfvertaga vår andel uti passiverna, säga hertigdömena, så fordra vi också motsvarande quot af de summor, som Danmark erhållit i anledning af Sundstullens aflösning.? — Men ligger då Öresunds tullstation i hertigdömena, och tillhör kanske detta sund icke 0oss?? fråga konungarikets representanter. — ?Samtidigt med Sundstullen?, svaras det i hertigdömenas intresse, aflöstes vissa afgifter för HEiderskeppsfarten; Eidern är otvifvelaktigt en Slesvig-Holsteinsk flod, och, följaktligen måste äfven utaf aflösningsfonden utbetalas till hertigdömena, hvad de hafva att fordra?. Så stå fordringar och intressen gent emot hvarandra. ?Svårigheten att komma till en förlikning har, enligt ?Ostd. Post?, utom konferensen väckt tanken på att det måhända vore bäst att öfverlemna afgörandet af den financiella frågan till en skiljedomare; men deremot uttalar sig nämnde blad med mycken bestämdhet, under förevändning att enifrämmande regering omöjligen kan sätta Sig in uti en så kinkig sak, och följden skulle i hvarje händelse endast blifva ytterligare tidsutdrägt. Verkliga skälet till bladets ovilja mot en skiljedom är dock utan allt tvifvel fruktan att Danmark skulle få alltför gynsamma vilkor. Hr v. Bismarcks organ Nordd. Allg. Zeit. gör följande anmärkning: (7I anledning af tskilliga tidningars meddelanden, att mellan de fullmäktige i Wien föras underhandlingar om vapenstilleståndets förlängande, är det måhända icke öfverflödigt att peka, det de kontraherande makterna enligt den afslutade öfverenskommelsen om ett vapenstillestånd hafva obestridlig rätt att uppsäga detta; men om en sådan uppsägning icke eger rum, är det en naturlig följd, att vaäpenstilleståndet fortfar. Nya förhandlingar om denna sak äro derföre icke blott onödiga, utan till och med enligt öfverenskommelsens ordalydelse omöjliga; och då alldeles ingen orsak till uppsägelse förefinnes, skola förhandlingarne i Wien utan afbrott fortsättas. Från Paris skrifves den 9 dennes till Augsb. Allg. Zeit., att generalprokuratorn och senatorn Dupin vid en landsförsamling i Clamecy hållit ett tal; hvaruti han i starka uttryck fördömde Tysklands uppträdande mot. Danmark. Hvad man med oerhörd fräckhet kallat en förbundsexekution?, yttrade Dupin bland annat, ?var i verkligheten blott ett kaparebref, utsändt af ett röfvareband, ingånget mellan Preussen och Österrike.?. — Korrespondenten försäkrar, att Monitören fått befallning att icke offentliggöra talet, med mindre Dupin samtycker till att anfallen mot Tyskland utelemnas. ?Monitören?, heter det till slut, har pr telegraf frågat hr Dupin, om han ville gå in på detta vilkor, men jag vet icke hvad han svarat; ty både i officiella bladet och den officiösa Constitutionnel lyser talet blott genom sin frånvaro. Ryktena om prinsessan Dagmars förbindelse med ryska tronföljaren hafva gifvit Sigele anledning till en artikel, hvaruti bladet yttrar sig om de farliga följderna af ett sådant giftermål. BSiecle ser i denna förbindelse ett nytt och ett slående bevis på Rysslands utvidgningsbegär. Enligt dess mening skall Ryssland svårligen för detta äktenskaps skull göra några verksamma steg i Wien och Berlin till fördel för Danmark, utan på sin höjd begagna förbindelsen att förr eller sednare ufan ansträngning bemäktiga sig hvad de tyska makterna lemnat qvar utaf Danmark. Om Frankrike och England i rättan tid sändt några fregatter till Östersjön, så skulle alla dessa olyckor kunnat vara förhindrade, och Danmark skulle då icke nödgats uppgifva sin gamla allians med Frankrike för att kasta sig i armarne på Ryssland. Siecle yttrar slutligen, att tyskarne sednare skola inse, det de genom öfverfallet på Danmark endast gått Rysslands ärenden, och bragt sitt t land i ett vasallförhållande till moskowiterna. Nästan alla engelska tidningar följa Times exempel och innehålla häftiga angrepp mot den preussiska politiken. Främst i raden går Morning Post, hvilken liksom Times visar, att Preussen genom sitt skamliga beteende mot Danmark skapat ett prejudikat, hvaraf det sjelf skall komma att lida; ty att det nu kan handla och vandla etter a ae a KA: sr RA