ånyttfödelse och föryngring hvaraf hon nu ar att gläda sig. Hvad man än må tänka om den i århundraden af schweizarne i såld utöfvade främmande krigstjenst, så har äfven denna tillfört schweizerfolkets krigiska anda icke ringa nöring, samt tillika en stam af erfarna officerare och soldater, som gjort goda tjenster i folkhären. Visserligen har schweiziska folkets vilja gjort slut på sehweizarnes främmande krigstjenst, äfven i dess sista spår, men detta oaktadt finnas likväl ännu i nästan alla större härar i Europa och Amerika, isynnerhet i unionens stora krig mot slafegarnes söndringsförbund, ganska många schweizare i frivillig militärtjenst, beredda att i nödfall egna sitt svärd åt fäderneslandet. Afven vapenyrkets vårdande blir en vana, en nationalplägsed. Liksom den schweiziske gossen redan tidigt läser och hör talas om sitt folks krigståg och bragder, så visar honom äfven hans till vapen kallade fader den pligt, som också han en gång skall utöfva. På samma sätt lär sig flickan känna försvarsväsendets bud, för att sedan såsom trolofvad eller maka ej visa sin make någon förvekligande svaghet, om äfven han får mottaga fäderneslandets allvarliga kallelse. Af fadrens och farfadrens eller morfadrens berättelser om de militäriska tilldragelser de upplefvat, af anblicken af den sorgfälligt i huset bevarade och vårdade vapenrustningen och uniformen, samt af glädjen öfver alla i dalarne och byarne hällna militäroch jägaröfnivgar samt det i föreningar ifrigt bedrifna alpskytteväsendet, emottager den mognande ynglingen sina intryck, hvilka måste verka till höjande af hans krigiska enda, för att sedan, när tiden kommer, gladt lyda kallelsen till vapenöfning.