AVN SU UME MBB SA MVLVA PVE modligen händelsen äfven 1 Sverge; mera än 50,000 man kan väl knappast såsom mobil arm på en gång uppställas i fält utan särdeles stora uppoffringar; jag känner icke någon bestämd uppgjord krigsfotsplan, men troligen är det afsedt, att en 17—18,000 man beväring såsom 2:dra ledet skall skjutas in i det stående infanteriet, hvarigenom detta uppbringas till 42,000 man och armån, såsom här ofvan blifvit antaget, till 50,000 man; i depoterna eller exercisskolorna skulle då, för att komplettera de af kommissionen påräknade 70,000 man sammandragas 20,000 man. Afgången i krigstid ersättes från beVäringen; under ett längre krigstillstånd och dermed följande afgång skall alltså dylikt utskrifvet manskap mer och mer fylla lederna och dymedelst olägenheten af soldaternas höga medelålder till en del försvinna. Jag tillät mig här ofvan återgifva hr Ankjers yttranden om vårt brödrarikes arme; äfven i Sverge hafva enstaka röster höjt sig med önskningar om dess inrättande i mera öfverensstämmelse med andra länders militärorganisation; det är icke godt! för en främmande att yttra någon bestämd : tanke derom, inga utländska mönster kunna : obetingadt anses användbara på ett annat l. lands militärinstitutioner; dessa böra alltid : i mer eller mindre grad hafva sin egendomliga utveckling, afpassad efter hvarje lsärskildt folks nationalkarakter, dess lokala : förhållanden och traditioner. Detta är visserligen i hög grad händelsen med svenska armån. En förändring skall svårligen för-4 siggå i den närmaste framtiden och skulle : ! sannolikt icke heller vara ändamålsenlig,t åtminstone icke innan den kan ske småningom och genom omständigheternas egen makt; något äldre soldater skulle isynnerhet vid ett fälttågs början obestridligen hafva sina fördelar. Med afseende å ärofulla minnen och krigisk anda står naturligtvis också svenska armån främst i raden. Skarpskyttesaken har i Sverge väckt ett lefvande intresse; jag erinrar mig icke skarpskyttarnes antal, men det är ganska betydligt. Utom målskjutning sysselsätta de sig mera än våra skyttelag äfven med andra vapenöfningar, och ega på det hela en mera utpräglag militärisk organisation, än hos oss. Hvarje förening eller kår bestämmer sjelf det område, hvarinom den ätager sig att deltaga i landets försvar, väljer sjelf sina underbefälbafvare, men uppsätter, i fråga om de högre kommandopösterna, 3 män, bland hvilka konungen väljer en till föreningens chef, som är ansvarig för dess verksamhet. Med afseende å svenska armens materiel her man då och då sett omtaladt, att detta skulle lemna åtskilligt öfrigt att önska; men svenskarne skola dock i hvarje fall, om det ej redan skett, utan svårighet se sig i stånd att på kort tid och då det behöfves, supplera det genom den stora utveckling gjuterierna och fabriksväsendet i allmänhet erhållit; och särskildt må anmärkas, att från de svenska gjuterierna Finspång, Aker och Stafsjö förses äfven en del af utlandet med kanoner, Vi för vår del sakna helt och hållet kanongjuterier, ty vapenfabriken på Kongsberg levererar endast handvapen. Danska armåen bildar med hänsyn till värnepligtsförhållandena en stark motsats till den svenska. medan, såsom förr är nämndt, den norska på sednare år mer och mer närmat sig den. Danska armån består helt och hället af utskrifna ech har intet spår af lokal organisation, i det alla dess afdelningar äro förlagda till garnisonsställena. Tjenstetiden är enligt regeln 16 år, hvaraf 8 år i linien och 8 i förstärkningen, eller från 22:dra till 38:de året. På detta sätt kunde danska monarkien ställa 60,000 man i fält, ett antal som naturligtvis under ett krig med Tyskland måste betydligt reduceras; slaget vid Isted levererades af 38,000 man danskar, och jag vill antaga, att danska armån i år icke vid något tillfälle mycket öfverskridit nämnde antal. Efter det förestående fredsslutet skall detta antal naturligtvis ännu ytterligare förminskas, då omkring 1 million af monarkiens invånare skiljas derifrån; den återstående delen skall väl få ungefär samma folkmängd som Norge; visserligen skall Danmark alltid genom sina större hjelpkällor och sin så betydligt mera koncentrerade befolkning och lättare kommunikationer kunna ställa betydligt större fordringar på sitt försvarsväsen än vi, men skulle jag 1 likhet med hvad som skett med vår och den svenska armån nämna styrkan af den mobila fältarme, Danmark under närmaste framtid skulle kunna uppställa, torde den svårligen kunna antagas till mer än 30,000 man. Rekryternas vistande och utbildning i garnisonerna varar omkring ett år; på grund af de politiska förhållandena har således tiden både för tjensten och utbildninen i det hela i jemförelse med våra militära förhållanden, varit särdeles betydlig. Jag vågar ingalunda inlåta mig på de många skäl, som trots de yttersta kraftansträngningar, förorsakade nederlaget i år; de höra dessutom mindre hit, och om jag till belysning af de militära förhållandena nämner enskilda orsaker, är det emedan de äro i ögonen fallande för hvarje militär, nemligen den skiftande och delade högsta ledningen, öfvergången till en ny organisation omedelbart före och till en del under kriget samt slutligen underlägsenhet i det hvaruti småstater alltid skola stå tillbaka, nemligen i artilleriet och dit hörande materiel. Alla tiders erfarenhet har också visat, att sjelfförtroendet och den moraliska kraften är det väsentliga för en armå; har den redan på förhand känslan af att spelet är för ojemnt, och om olyckliga omständigheter strax i början tillstöta, inträffar nästan alltid sådana katastrofer som dessa. Men å andra sidan måste erinras, att danska armen under allt detta bevarade sin pligtkänsla och sin uppoffrande hängifvenhet intill det yttersta ; äfven nederlaget har sin ära. Tin sbamndinawvicka löndarmeae samlada ma. NA cm ÅR BA PR AR ÖKJe nte fr JA rt kd rd FYR a mm At ch 2 gt AA dr jr ng RR KRA AR FR KA fr RR fr bo VR JK I TR EA NR Shi Bit JR KR KR JO SAAR ARA FR Jr