UTRIKES. FINLAND. Under rubriken Mörka utsigter? skrifver Helsingfors Dagblad: ?Från alla kanter inlöpa de sorgligaste skildringar af felslagna förhoppningar på årets skörd. Växtligheten var så lysande och vacker ännu i medlet. af Juni månad. Landtmannen och hela landet fröjdade sig öfver att ändtligen se jadorna fyllda efter tvenne års olyckor. Hoppet log på alla kanter. Höet växte så att man kunde höra det. Rågen stod herrlig och vårsädet ingaf de bästa löften. Inga froster af någon betydenhet skymde den ljusa framtidsutsigt, hvarmed man trodde sig få helsa slottern och skörden. Men detta land har blifvit dömdt att pröfvas hårdt och att icke bedåras af tanken på att en och annan solglint ju också måste sprida en glädjens återglans öfver dess bygder. Allt sedan rötmånadens början har det ihållande regnet varit en daglig gäst. Det hö som föll för lian ligger flerstädes ruttnadt på ängen. Rågskylarne skjuta grönskande skott nästan allestädes. Marken är genomdränkt af vatten, höstsådden har endast på få ställen af Finland kunnat verkställas. Kanske att September skall medföra en ljusning i väderleken, sade man och trodde sig ännu kunna få säden ned i jorden. Sep: tember kom. En och annan dag har barometern stigit, molnen skingrat sig och solen vinkat oss ett löfte om trohet, men blott för att nästa stund gäcka hvad den bebådat, Regnet har endast blifvit obarmhertigare. Småningom torde det redan vara för sent att hoppas på möjligheten af någon sådd, och våra fält skola möta den kommande våren utan den gröna, friska brodden. Man skall måhända säga oss att vi som vanligt se färgerna i svart. Vi önska ingenting högre än att så vore, men tyvärr äro utsigterna dertill alltför mörka.?