— Om silfverberget i Småland har ?Lunds Veckoblad? emottagit följande meddelande: Då underrättelsen om det stora småländska silfverberget för närvarande gör sin rund i vårt lands tidningar, torde det vara på sin plats att meddela några närmare upplysningar rörande detsamma. En på gränsen mellan LYsDT och Agunnaryd i norr och söder framstrykande bergsrygg utgöres i en sträckning af omkring ! mil af en grofkristallinisk diabas med starkt förherrskande labradorhalt, på grund hvaraf bergarten, som sporadiskt uppträder på flera ställen äfven i norra Skåne, om också sällan afsådan mäktighet som här, måhända snarast skulle kunna betecknas som labradorsten. I närheten af gården Långhult i Ryssby visar sig bergarten starkt inpregnerad af magnetisk jernmalm, tills den på en viss punkt till den grad genomtränges deraf, att den lemnar en för tning i större skala användbar jernmalm af god beskaffenhet. Dylika jernmalmsfyndigheter finnas sannolikt flera — de i kärroch mosskanter ymnigt förekommande myrmalmerna häntyda redan derpå — och torde vara väl förtjenta att vidare eftersökas itrakten. Det metallglänsande mineral, som i närheten af Målensås i Agunnaryd förekommer i smärre partier insprängdt i diabasen och nu föranledt bergets betecknande som ett silfverberg af oerhörd mäktighet, utgöres af magnetkis (svafveljern) med små gnistor af kopparkis. Af silfver är lika litet hittills något anträffadt, som för framtiden finnes