STOCKHOLM ten 5 Sept. Representationsfrågan. Ur det i dessa dagar utkommande tredje årgångens tredje häfte af S. Ödmans Politiska Tidskrift meddela vi följande uppsats, som tillika utgör redogörelse för den verksamhet, som reformkomitn i Stockholm hittills utvecklat. Då svenska folkets stora lifsfråga, en förändrad nationalrepresentation, numera befinner sig främst på dagordningen, och det af ÅK. M:t vid sistlidne riksdag framlagda förslag till en ny riksdagsordning vunnit den framgång, att det icke blott blifvit förklaradt hvilande på ständernas bord till grundlagsenlig behandling vid nästinstundande riksmöte, utan äfven antaget såsom program af den komit, som genom medborgerligt förtroende blifvit utsedd att befordra representationsreformen och verka för dess genomförande med alla till buds stående lagliga medel, så torde en redogörelse för frågans närvarande ställning här vara på sin plats. Det är bekant, att representationskomitn, som ansett såsom sin första uppgift att sätta sig i beröring med medborgare af alla stånd och klasser, hvilka antagligen hysa intresse för reformens framgång, för sådant ändamål utfärdat ett eirkulär, innehållande en uppmaning om biträde vid den omfångsrika verksamhet, komitn hade att utveckla. Det är ett glädjande tidens tecken, som bådar allt godt för reformens lösning, att denna uppmaning öfverallt blifvit mottagen med största välvilja, och att från alla landsändar ingått svar till komitn, som häntyda på den uppriktiga beredvillighet, hvarmed man önskar gå komiten tillhanda i den utstakade riktningen. Afven personer, till hvilka komiten ej haft tillfälle, att specielt vända sig, hafva sjelfmant erbjudit komiten sin tjenst på ett sätt, som varit för densamma lika uppmuntrande, som det bevisar, hvilka sympatier representationsreformen i allmänhet och det k. förslaget i synnerhet tillvunnit sig inom landet. Medlemmar af alla de fyra stånden hafva sålunda, utan någon till dem af komiten ställd direkt uppmaning, förklarat sig villiga att med hela sin förmåga verka för det kongl. förslagets framgång, samt oförbehållsamt uttalat sin öfvertygelse ej mindre om det närvarande representationssättets förkastlighet, än om nödvändigheten af en skyndsam och genomgripande förändring deri. Under sådant förhållande har komitån ansett sig böra allt mer utsträcka sin verksamhet, så vidt dess krafter förmått, och fortfarande satt sig i beröring med alla de reformens vänner, som kunnat uppspåras. Resultatet af detta bemödande har blifvit, att komitån nu ser sig i tillfälle att kunna meddela sig med kommissionärer i alla landsorter, på hvilkas varma nit för reformen komiten fullt kan förlita sig. Detta allmänna deltagande har komitån nu tagit i anspråk, vid spridningen af den skrift, rörande det hvilande förslagets hufvudgrunder och dess behandling inom riksstånden, som komiten låtit till trycket befordra. Denna skrift, som opartiskt upptager det väsentligaste af hvad som blifvit sagt både för och emot förslaget, är ämnad att utgöra en ledning för alla deras omdöme, hvilka hysa intresse för frågan, men hittills icke varit i tillfälle att sätta sig in i dess detaljer. Ingenting är doldt af hvad reformens motståndare haft att invända. Det står här hvar och en fritt att forska och draga sjelfständiga slutsatser. En kort historik af representationsfrågans behandling och genomgångna öden sedan 1809 lemnar tillfälle till en jemförelse mellan förr och nu, samt sätter läsaren i stånd att fälla ett omdöme om det stadium, hvarpå frågan för det närvarande befinner sig. En sammantattad öfversigt af det hvilande försiaets hufvudgrunder ådagalägger de obestridiga förtjenster det eger jemförelsevis med vår nu gällande riksdagsordning. Till dessa förtjenster kunna räknas i första rummet upphäfvandet af den utlefvade ståndsinstitutionen, införandet at samfälda val och borttagandet af den graderade röstskalan. Dessa förändringar äro i sig sjelfva så stora och vigtiga, att de ensamma böra betinga förslagets framgång, utan afseende på de fel eller brister, som i öfrigt kunna förekomma, och hvilka äro oskiljaktiga från hvarje menskligt verk. Komiten har af förenämnde skrift låtit trycka ett antal af 15,000 exemplar, som kostnadsfritt utdelas i förhållande till folkmängden inom de särskilda länen. Då bondeståndet tilika vid sistlidne riksdag låtit trycka och på sin bekostnad utdela 15,000 exemplar af det hvilande förslaget, bör man hoppas, att kännedomen derom snart skall vara så allmänt spridd, att ingen hädanefter uti sin okunnighet må kunna förebära ett skäl för sin likgiltighet eller sitt bristande nit för reformens framgång. Hvad allmogen särskildt beträffar, som uti offentliga frågor icke sällan låter leda sig af rsoner, som dervid hafva åtskilliga biintressen att bevaka, är nu ett rikt tillfälle öppnadt för densamma att studera sig in i denna hufvudfråga, den vigtigaste ar alla, som beröra vårt lands närvarande och kommande intressen. Det tillhör hvarje medi