merna bära röda spensar. Jag träffade äfven er para diskonteringsoch lotteri-furste. Har ar köpt en af de största statsmäns i den fran ska historien urgamla stamslott. I Trouville — hörde jag honom säga — är sällskapet alltid nå got blandadt, men här äro vi alldeles för oss yen nous appartenons tous au måme monde mickrare tala redan om att döpa Deauville til Mornyville för att uppresa ett minnesmärke åt hertig de Morny. Lyckligtvis kan man också träffa folk i den nyanlagda staden. Man gräf ver nemligen en nöddamm för fartyg, hvilkas inlöpande till Havre förhindras genom ogynsam: ma omständigheter. Deraf den präktiga kajen till lossning af varor och deraf alla de från den samma i alla riktningar utlöpande jernvägsspåren. — Smultron såsom läkemedel. Icke många bland dem, som värdera smultron såsom en aj de största läckerheter våra trädgårdar och skogar ha att bjuda på, torde veta att de äro mycket nyttiga såsom läkemedel, och det torde dertör ej vara ur vägen att framställa deras betydeise i detta hänseende. Flera slags sjukdomar ha helt oväntadt blifvit häfda genom förtärandet af dessa. Så blef apotekaren Sanquet i Sigean, enligt en af honom till Socit des Sciences physiques insänd berättelse befriad från gikt genom ett mnigt förtärande af smultron. nn gjorde en iknande erfarenhet. Han var, såsom bekant är, mycket plågad af gikt, och år 1750 hade han lidit af denna sjukdom fjorton dagar, då man bar smultron in till honom. Han åt en stor qQvantitet af de aptitliga bären, sot godt följande natt och kunde sedan stiga upp och fortsätta sitt arbete, som han ej kunnat beratta sig med under hela den tid attacken räckt. Följande år fick han nya giktanfall, men de blefvo allt svagare, och sedan han fyra eller fem år användt smultron mot detta onda blef han helt och hållet botad samt hade ingen kanning af gikt under de tjugo sista åren af sitt lit. Gessner säger, att saiten af smultron, som uppblötts uti sprit, bereder dem som lida af sten en stor lättnad. Boerhave säger, att smultronens kraft i detta hänseende ligger i froen, hvilka, enligt hans recepter, uppmjukades i hvitt vin. Gel necke i Stettin berömde dessa bär såsom ett förträffligt medel mot mask, och han ordinerade dem mot binnikemask. Van Swieten berättar, att vansipmga återf tt sitt förnuit efter att ha ätit några skålpund smultron dagligen under ett par veckor. Schuize, Hoffman och Galibert anföra fall, då början till lungsot eller lungkatarr med smygfeber kurerats genom smultron. Apulee rekommenderar smultron, pressade i hånung, mot de krämpor, som ha sitt säte i mjelten. — Smultron äro uppfriskande och lättsmälta; de äro mycket nyttiga för gallsjuka och blodfulla menniskor. Svaga personer med trög matsmältning böra dock ej äta för mycket ana bär. De äro lättsmältare om de ätas med grädda. Om smultron pressas i vatten, erhåller man en lugnande dryck som är ganska nyttig i febersjukdomar.