SLADIATORERNE.) JAPLOR UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR. KOMAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. Trots sin förskräckelse sväfvade Mariamne rundt omkring brunnen, såsom fogeln fladdrar omkring den buske, under hvilken en orm 1 gger ringlad, men som icke destomindre gifver skydd åt hennes bo och hennes ofjädrade ungar. Stående der i sin långa mörka drägt, omfluten af det klara månskenet, med ansigte och händer, som genom kontrasten tycktes hvita som elfenen, med vidt uppspärrade ögon, framlutadt hufvud och hela hållningen antydande en insam väntan och oro, kunde hon väl ha tagits för en trollqvinna, sysselsatt med den besvärjning, som skulle förvandla den gestikulerande gestalten framför henne till sten, kall och känslolös som den marmor, hvaröfver hon lutade sig. Hon kunde ha tagits för en ond ande i en engels gestalt, styrande hans kolvulsioner och fröjdande sig öfver hans qval; eller kunde hon ha tagits för ett rent, hugsvalande helgon, besvärjande den onde anden och be allande honom att lemna en plågad medmenniska i dens namn, som djeflar, englar och menniskor samfäldt måste lyda. Nattvinden, som i detta ögonblick kom sakta farande öfver det romerska lägret, medförde på sin vinge de klara tonerna af en trumpet, som förkunnade att vakten var ombytt, och att centurionerna hvar och en å silt håll, gjorde sin vaksamma rund, Inaan ljudet nådde Mariamnes öron hade den vansinnige uppfångat det, och sprang upp, med hufvudet tillbakakastadt och musklerna spända till språng, likt ett jagadt vilddjur, 9) Se A. B. nr 129, 130. 132—148, 150, 151, 183-—155, 157. TKR, 180-183, 125. 188, 188-190, fv t92 deh 183—197, 199, 201 vch 203.