tLADIATORERNE.) TAPLOR UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR. ROMAN I TVENNE DELAR år WHYTE MELVILLE. Då solen hade gått ned tycktes Eleasar afskaka den nedslagenhet som hade tryckt honom under dagens lopp. Sabbaten var nu förliden, och det var honom tillåtet att sysselsätta själ och kropp med hvarje nödvändigt arbete. Han bad Mariamne att tända en lampa och hemta honom vissa delar af en rustning, som hade gjort honom fon tjenster och nu tarfvade reparation. Detta var något hvarvid hvarje judisk krigare sjelf lade hand. Män af den ögsta rang anförtrodde ogerna reparerandet af dessa pålitliga försvar åt andra händer än sina egna; och Eleazar tog fatt derpå med större munterhet än han under någon tid hade visat. I det han profvade hvarje nitnagels styrka, tycktes hvarje slag af hammaren träffa hans dotters hjerna. Hon var tvungen att sitta der som en fånge, och tiden ilade emellertid sin kos. Slutligen, då qvällen redan var långt framskriden, började äfven Eleazars starka kropp att känna verkningarne af hunger, arbete och brist på hvila. Han nickade två eller tre gånger öfver sitt arbete, lät derpå hufvudet småningom sjunka ned på bröstet, medan hammaren föll ur hans slappade fingrar, och föll så i en tung sömn. KAPITLET XI. Den dönida staden. Mariamne betraktade sin far några ögonblick med en otålighet som tycktes förlänga dem till timmar, till dess hon genom hans ) Se A. B. n:r 129, 130, 132—148, 150, 181, 189—155. 157. 159, 18N-—1A2, 185, 180. 1RR-A190, 192 och 195-197. 199 och 301.