synnerligen mänga, och som ni redan berättat efter våra danska tidningar, Brestrups utnämning till öfverpresident i Köpenhamn — han infano sig dock icke på borgarerepresentanternas sednaste Sammanträde, hvilket likväl tyckes ha varit mest naturligt och passande — samt Kranolds till teaterdirektör, ett steg, som är vigtigare än man skulle tycka, till följd ef den stora roll teatern spelar i Köpenhamns offentliga lif. Detta steg har fått en skarp tillrättavisning i tidningarne, och harmen har sedermera funnit ett uttryck vid logernas bortauktionering. Dagbladet hade uppmanat till ett icke abonnera, hänvisande till Venedigs oo Warschaus) exempel, der teatrarne i ratal endast besöktes af de utländska offieerarne: men om också köpenhamnarne långt ifrån äro så ?demonstrerande? som venetianerne, är det dock ett glädjande faktum, att många loger — och det just på första. och andra raden — icke blefvo sälda, och att priset på de sålda blott gick obetydligt öfver det pris; för hvilket de utbjödos. Då nt teatern kommer att mistä sin förnämsta konstnärinna, fru Heiberg, på samma gång som M. Wiehe kanske i månader skall af sjukdom hindras att uppträda och Phister möjligen skall begära afsked, är det lätt att inse hvilken fara som hotar den ?kongliga? teatern, isynnerhet som riksrådet i höst neppeligen skall bli synnerligen frikostigt emot den. Ja, oviljan mot hela det nuvarande teatersystemet går så långt, att till och med skådespelare önska, att alltsammans må gå omkull och en: ny, privat nationel teater uppstå. Utom Kranolds utnämning till direktör gör professor H.P. Holsts ånställning såsom instruktör för scenen ett dåligt intryck, och den har också varit en medverkande orsak till fru Heibergs afgång, -så mycket mera söm han nyligen blifvit afskedad från Kasino såsom oduglig; men det tillskrifves också: den allrahögsta viljan... Samma vilja har man troligen också att tacka för, att Carl Price, som i fjol afskedades från teatern och som på Kasmo börjat genomgå en ordentlig skola, nu skall komma tillbaka, och skälet härtill är — atthans mor varit danslärarinna för de kongliga barnen. Kort sagdt, vår teater är på god väg att bli ?konglig? mera än till namnet. : Så långt om regeringens offentliga åtgärder! Om hennes hemliga kan ingenting Se annat än ryktea och förmodanden. Så ft. ex. tälar man om, att en af hennes medlemmar, justitieministern Heltzen skall ha uttryckt sig mycket hånfullt om hela det konstitutionella systemet och önskat spränga alltsammans, hvilket han dock beklagade vara omöjligt till följd af de fordna ministerernas dåliga regering. Det besynnerligaste härvid är dock, att. han har ensamt len omständigheten. att tacka för sin ministerplats, att han på sin tid högst oförtjent valdes till medlem af riksrådet och der tick tillfälle att göra sig känd såsom en afejord motståndare mot ministören Hall och såsom likatänkande med Bluhme, David komani. Samme. minister har redan fått en emlig. polis inrättad, hvilken meddelar honom maderrättelse om en förment skandinavisk sammansvärjning och uppgifver några af deltagarne. Men. detta hör kanske endoast till det mängtungade och allvetande ryktet. On fredsunderhandlingarne förljudes platt ingenting; man vet icke en gång rätt, om instruktionerna blifvit afsända eller ej, och det enda man vet är finansministern Davids förklaring itolkethinget;att regeringen skall bemöda sig omsatt få norra Slesvig tillbaka iom att föreställa Tyskland farorna för etta land sjelf af att försöka. en förtyskmng der. Finansministern tyckes i allmänhet vara den af ministrarne, man med största förtröstan kan se upp: till. Bluhme är säkerligen för demoraliserad med all sin diplomatiska finess; år1851 bedref han, så-l. som bekant är, underhandlingar bakom sina kollegers rygg och band. regeringen genom sina persönliga aftal; år 1854 2 gaf han tve-) tungade löften, hvilka han sedan icke höll: . i riksrådet afhöll hansig ständigt från hvarje . positiv förklaring; under det han förkastade allt hvad regeringer gjorde, utan att likväl våga taga tyglarne eller visa en annan väg: och nu har han med få dagars mellantid afgifvit så olika förklaringar i de båda thinen, att hvarje icke-diplomat icke skall draga 1 betänkande att kalla dem bestämdt stridiga, på samma gång han framställer den farliga läran om åtgärder, som icke äro lag. liga utan att dock vara olagliga. 4 Fingnosministern har deremot afgifvit den mycket öppna förklaringen, att han väl skulle veta att häfda kronans rättigheter att upplösa eller ajournera riksrådet, men attl, han äfven bestämdt skulle iaktlaga folkete rättigheter, så som författningarne bestämde dem, och att han för framtiden skulle bevara det konstitutionella systemet blott med. önskan om en annan sammansättning af riksdagens första kammare. Han böjer sig således för grundlagens valrätt till fol.ethinget, hvilken ju i November också antogs i afseende å riksrådet; men för öfrigt har han i sina meningar om valrätten icke kommit utöfver hvad han sade år 1849. Deremot jorde han den frimodiga bekännelsen, att an — såväl som äfven .andra helstatsmän (?) — genom händelserna föranlåtits att förändra sina åsigter om landets politi-j, ska ordning, liksom Eidermännen nu ta-f, lade. för. Slesvigs delning. Denna. förkla.l, ring är vigtig, ty det har eljest varit våral, helstatsmäns fel att de på intet sätt velat! böja sig för händelsernas oböjliga logik. De talade sständigt om att förbundsakien ) icke tillät de anspråk, förbundsdagen frara-: ställde på konungen af Danmark; men del, ville icke medgifva, att man blott hade valet 1 mellan att motsätta sig, d. v. s. få exeku-l, tion oehkriguttm utländsk hjelp: eller att , söka frigöra sig från. anfallet genom attl; 1 i 1 6 i d i 1oasa på bandet mellan Holstein och riket. Nu ha de dock kanske lärt, att det hade varit bättre om man i tid beträdt den andra vägen, låtit monarkien fara och räddat folket och landet. Sinnesstämningen är besynnerligt blandad: missnöje med freden utan mod att fortsätta; kriget; ovilja mot.regeringen utan bestämd Er allöjmana hanna: nah ÅXntiil banna sn