GLADIATORERNE.) tAPLOR UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR. ROMAN I TVENNE DELAR a WHYTE MELVILLE KAPITLET 1X, Den stenlagda salen. Allas ögon vände sig nu mot Eleazar, som satt orörlig på sin plats, låtsande ett lugn som han var långt ifrån att ega. Hans själ marterades förfärligt af den strid som rasade derinom. Skulle han djerft stiga fram och erkänna att han hade sändt sin egen broder med underhandlingstörslag till det romerska lägrei? Han visste allttör väl utt en sådan bekännelse skulle vara detsamma som att genast sätta sin nacke under Johanneg af Giscala fot. Hvem af hans mest tillgifna anhängare skulle ega mod att förklara sia tro på hans patriotiska bevekelserunder, eller erkänva sg tillfredsställd af jen förkla:ig han gaf öfver en så skriande hendling at förräderi, Sanhedrims fällande dom skulle blifva signalen till hans undergång och död. Då han vore borta, hvem vore väl då qvar som räddade Jerusalem? andra sidan, skulle han helt och bållet förneka gn broder och det uppdrag han hare gifvit honom? Det har redan bliivit nämnd; att han älskade sin bror så högt som han kunde älska någon lefvande vurelse, Hade icke varit så, hade han måhända ryggat tilibaka för det vanhedrande å) Se A. B. ner 129, 130, 132-148, 150, 151, 152-155, 187.159 16N-—1A3, 188, 185, 18190, 192 och 196-—497.