GLADIATORERNE.) TARLOR UR LiFVET BLAND ROHARE OCH JUDAR. ROMAN I TVENNE DELAZR Ar WHYTE MELVILLE. Johannes af Giscala hade med tillgjord finkänslighet nekat att inlåta sig uti eu statens angelägenhet innan denne, den sista af dess rädgiivare, ännu hade anländt; men han hade å andra sidan icke underlåtit att bland senaten och äfven bland zeloterna sprida rykten, som på det svåraste angrepo deras chefs trohet och redlighet. Cleuzar hade icke väl intagit sin plats, böljd af spåren efter sitt mödosamma arbete, innan Johannes trädde fram och yttrade med klar, hög stämma: Före de sista bekymmersamma tiderna och då hvarje man I Juda åt sina egna fikon, plockade från bans egna fikonträd, och pressade sina drufvor i sin egen vi press; då vi obehiudradt gräfde vära brun nur, och våra obeslöjade hemtade vatten och. drack det i lugn vid solnedgången; då våra barn lekte vid våra knän vid husdörren, och åto smör och bonung och kakor knådade i olja; då krukan aldrig var tom, och mjölken stod bräddfull i bunkarne, och killingen kokade i grytan — med ett ord, under de gamla goda tiderna, hände det sig så alt jag var ute för alt genom jägarens konst fånga mig ett vildbråd på Lil . ibanous berg. Vid middagstiden kände jag mig söm) Se A. B. n:r 129. 130, 132—148, 150, 151. 152—155, 157, 158, 160—183, 185, 186. 188-—190 och 192.