UVA ri VDA I Ma. AD MTCIHICU IUllständigt qväfva all verklig konstitutionalitet i Danmark. Ett antal af 124 i Köpenhamn vistande slesvigare hafva till riksrädet ställt följande adress, som i Landsthinget inlemnades af Clausen, Sick och Kjer och i Folkethiaget af Finsen: ?Vi undertecknade, som genom hem, embetsställning eller på annat dylikt sätt äro förbundna med hertigdömet Slesvig, tillåta oss härmed vända 0ss till riksrådets Landsthing (Folkething) på den befolknings vägnar, med hvilken vi anse oss förenade genom ännu oupplösta band. Vi behöfva icke först omständligt förklara, hvarför massan af Slesvigs befolkning i detta ögonblick icke sjelf uttalar sig eller hvarför vi undertecknade måste anse oss svika den heligaste, men måhända tyvärr också den sista af våra pligter emot den, om vi afhöllo oss från ett yttrande, äfven om detta måste framkomma såsom ett svagt rop, der tusende och äter tusende röster skulle ljuda, om de kunde. De uti Wien den 1 dennes undertecknade fredspreliminärer, hvilka kommo så smärtsamt öfverraskande och föllo så tungt på hela det danska folket, måste på största delen af den genom såmma fredspreliminärer prisgifna slesvigska befolkningen verka såsom en blixtstråle. Dock är det icke vår mening att uttömma oss i klagorop eller framföra något klander mot regeringen, som ansåg sig nödsakad att ingå på de lör kronan och folket så outsägligt sårande preliminärerna; vi erkänna att frågor af dylik natur icke kunna vara underkastade vårt bedömande. Vi hålla oss till preliminärerna såsom ett faktum, som väl icke ännu inträdt i full sorglig verklighet, men tyvärr kan antagas inom icke synnerlig lång tid göra det, och fråga oss då sjelfva, likasom vi här tillåta oss yttra det så lugnt men också så allvarligt som möjligt, inför det höga thinget: hurudan hertigdömet Slesvigs ställning skall blifva efter dessa preliminärer, och hvad som återstår för thinget, i egenskap af första och tillsvidare sista gemensamma representation, att göra för bevarande af den slesvigska befolkningens naturliga rätt, till hvars beskyddare ej blott en rad af konungar, utan äfven fordna folkrepresentationer gjort sig, och hvars förespråkare nu det höga riksrådet sjelft i sista stunden måste blifva. Artikeln I. i fredspreliminärerna säger: H. M:t konungen at Danmark afstår alla sina rättigheter till hertigdömena Slesvig, Holstein och Lauenburg till förde! för D. M. kejsaren af Österrike och konungen af Preussen, i det allerhögstdensamme förpligtar sig att erkänna de dispositioner, som nämnde majestäter vidtaga med afseende å dessa hertigdömen. Denna artikel är i hela sin sorglighet otvetydig nog, men nämner icke en sak, som den slesvigska befolkningen med förökad smärta saknar i fredspreliminärerna, ehuru den hoppas att den definitiva freden i sådant hänseende skall godtgöra försummelsen, nemligen befolkningens rätt ej blott! att höras, utan äfven, åtminstone medver-. kande, bestämma om sitt eget öde. Vi kunna ej inse annat än att det är riksrådets heliga pligt att härvid uppträda suppleerande, och om fredens afslutande en gång måste blifva en sorgligt bjudande nödvändighet, att då häfda befolkningens sjelfbestlämningsrätt. Ty denna kan icke genom fredspreliminärerna sägas vara tillintetgjord, så att det icke med fog skulle kunna blifva fal om att en nations naturliga rätt må komma äfven Slesvigs befolkning tillgodo. Men de faktiska förhållandena hindra denna befolkning och isynnerhet den öfvervägande delen deraf, som snart i en menniskoålder kämpat för förbindelsen med det öfriga Danmark med en uthållighet, hvaråt kung Fredrik VII skänkt det fullsiändigaste erkännande, från hvarje fritt uttalande, särdeles då detta måste riktas till riksrädet. Och just derföre ha vi vändt ordet till detta öga thing, och är det, såvidt vi finna, riksrådets oafvisliga pligt att efter bästa förmåga häfda den slesvigska befolkningens rätt. Ingalunda kan det vara det höga thingets pligt endast derför att en naturlig rätt kräfver det, utan derför att genom dess utöfvande danska folkets djupaste hjertesår möjligen kan läkas, Ty det är en outsäglig smärta, som genombäfvar danska folket, såsom det hittills från urminnes tider varit mer eller mindre innerligt sammanknutet, då en lem blifvit skuren från folk-kroppen. Öfver 200,000 dansktalande slesvigare och jemte dem de, som med tyskt tungomål förena danskt hjertelag och hvilkas antal naturligtvis icke kan bestämmas, öfverlemnas genom fredspreliminärerna, om dessa komma till utförande, så att säga med ett penndrag åt det bittraste öde. Detta är det tyngsta för den djupt böjda nationen att bära i detta ögonblic . Hvad förmår då representationen göra för att afvärja det? Vi kunna och skola icke inverka på eller gå representationen i förväg i dess öfriga beslut; men en bön och begäran känna vi oss uppmanade att uttala, just emedan den slesvigska befolkningen måste lida och tiga — uttala den högt och enträget, icke betviflande att den skall finna a genljud i hvarje danskt bjerta: RNA 9 7 RR VA ZW I