Till dessa summor bör ytterligare läggas de eventuella kreditiver, som rikets ständer vid särskilda tillfällen beviljade, nemligen: Ar 1848 till krigsrustningar . . . Rdr 2745 000, 1854 till neutralitetens upprätthållande . .ssssssr ess ess 3 750 000 och 1863 till försvarsverkets fullständiga ordnande. ...s.sss ccs ss 3 000 000. Rdr 9495 000. Sammanläggas här ofvan anförda, sedan 1830 beviljade summor, nemligen: till landtförsvaret . . ... Rdr 263 003493: 39, Sjöförsvaret. . ....... . 89774 567: 39 och eventuella kreditiver . . . . -9495000: — så appgår totalsumman, som af ständerna beviljats för rikets försvarsverk, till. . . . . Rdr 302278 060: 77. Härvid bör dock — enligt hvad ofvan blifvit antydt — ihågkommas, att i denna summa icke ingår de högst betydiiga utgifter, som för indelningsverket årligen bestridas direkt af de rustoch rotehållsskyldiga, icke heller afkastningen från det stora antal militärboställen, hvilken antingen uppbäres af indelningshafvarne, eller af de resp. regementslöningsdirektionerna. Det är otvifvelaktigt, att ifrågavarande belopp uppgår till flera millioner rdr årligen och hvarmed kostnadssumman för försvarsvorket följaktligen ökas, ehuru denna tillökning icke är synlig i statens räkenskaper. Sedan vi nu framlagt ofvananförda siffror, utvisande att de från statsverket till landtoch sjöförsvaret beviljade anslagen för en tidrymd af 37 år uppgå till en summa af 362!3 millioner rdr — så hemställa vi, om man skäligen bör påstå, att vår så ofta omordade vanmakt kan härleda sig ifrån brist på medel till försvarsverket. Det synes vida sannolikare, att den verkställande maktens åtgärder i stor skala varit felaktiga, att i dem helt och hållet saknats system och enhet samt att medlen bortplottrats utan intlig plan. Det är äfven icke osannolikt, att en viss obekantskap med det verkliga tillståndet i fråga om våra försvarsmedel råder på ett håll, der en sådan obekantskap icke borde förefinnas.