STOCKHOLM den 22 Aug, Regeringen har nu utnämnt ordförande i årets lagtima landsting. Listan på dessa funktionärer offentliggjordes i lördags i officiella bladet och återfinnes på annat ställe i denna tidning. Våra läsare erinra sig att det förlidet år gaf anledning till icke så få anmärkningar, att regeringen på sådant sätt begagnade sin rätt att nämna landshöfdingarne till ordförande vid förhandlingarne rörande länskommunens angelägenheter, att i nästan alla länen landshöfdingarne funnos vara till ordförande utkorade. Från beskedliggörarnes sida invändes då, att detta mot den kommunala sjelfstyrelsens principer i så hög grad stridande förfarande säkerligen endast var en af tillfälliga orsaker beroende anordning; att regeringen förmodligen endast vid landstingens första organisation trott sig böra öfverlemna ledningen af deras förhandlingar åt cheferna för länsstyrelserna, såsom de der voro med de flesta förekommande ärenden mest förtrogna. Listan på ordförande uti innevarande års landsting ådagalägger, tyvärr, attanordningen icke var tillfällig, utan att inom regeringen den åsigt är rådande att landshöfdingarnes ordförandeskap bör bekraktas såsom regel, tillsättningen af andra ordförande endast såsom undantag. Visserligen finner man i år landshöfdingarne nämnda till ordförande endast i fjorton län af de fan men om man tager i betraktande örhållandena inom de län, der andra personer blifvit nämnda, så befinnes det ha skett endast der, hvarest något slags förfall för landshöfdingarne förefunnits. Der detta icke varit fallet, hafva landshöfdingarne blifvit nämnda öfverallt, äfven der de, såsom t. ex. förhållandet var i Stockholms län, visade sig vid förlidet års landsting ytterst olämpliga att bestrida denna befatt ning. Hvem erinrar sig icke den obehagliga uppmärksamhet, hvilken landshöfdingen grefve Liljenerantz sätt att sköta ordförandeskapet i Stockholms läns landsting väckte i hela landet. Den ädle grefven visade sig komplett oförmögen att fatta karakteren af det uppdrag, som blifvit honom anförtrodt, att inse betydelsen af en fri öfverläggning i allmänhet och en kommunalrepresentation isynnerhet.Och likväl finner man honom nu ånyo hafva erhållit samma uppdrag. Så angeläget synes regeringen anse det vara att den administrativa och exekutiva maktens organer hafva ett finger med i kommunalförvaltningen. för vår del finna vi oss numera alldeles icke öfverraskade af yttringarne af dessa föga frisinnade tendenser hos den nuvarande styrelsen. Vi hafva nemligen haft tillfälle att på ganska nära håll iakttaga flera alldeles dylika, Man har icke kunnat misstaga sig på karakteren af de tillgöranden, som icke funnit det tillfyllestgörande att öfverståthållaren i Stockholm är sjelfskrifven ordförande i denna stads kommunalrepresentation, utan skickat underståthållaren dit att vikariera för honom, fastän inom församlingen redan fanns en vald vice ordförande, eller som emot stadsfullmäktiges uttryckta önskningar tvungit in i deras förvaltande nämnder en sjelfskrifven ledamot, som af sjelfva kommunallagen förklaras inkompetent att ifrågakomma vid val af stads-! fullmäktige. De grundsatser, som synas vara ledande vid tillsättningen af ordförandeplatserna i landstingen; äro endast-en fortsättning af de sträfvanden, som uppenbarat sig hvad hufyudstaden vidkommer, att nemligen: hålla kommunalförvaltningen och kommunalrepresentationerna under ett slags polisöppsiet från den administrativa . maktens sida. Då man tager i betraktande huru ofta det måste förekomma att lands-. tingen i orterna, likasom stadsfullmäktige i Stockholm, hafva att öfverlägga om framställningar från de embetsmyndigheter, hvilkas chefer skola leda deras förhandlingar, inser man lätt hvilket betydande moraliskt band, som genom denna anordning lägges å yttrandefriheten, då det rörer sådana ramställningar. Får dessutom, till följd af valsättet, i sjelfva församlingarne det byrå-. kratiska elementet en afgjord öfvervigt, såsom förhållandet exempelvis är just inom Stockholms stadsfullmäktige, så inses lätt, att det skall blifva mycket sällsynt att finna kommunalrepresentationerna förmå göra gällande en åsigt i strid mot den, som hyllas af den mentor de. fått i sin ordförande. Samma regering, som utfärdat den nya kommunallagen, har alltså funnit utväg att högst betydligt inskränka, genom en Titen omgång, den rätt till kommunalsjelfstyrelse, som man trodde att svenska folket genom de nya kommunallagarne ernått.