SLADIATORERNE.) TAPLOR UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR. ROHAN I TVENNE DELAR AT WHYTE MELVILLE Han borde ha stannat vid sina ömma mianen. Argumenter, isynnerhet om de ha något grand af skäl uti sig, äro för en uppretad qvinna detsamma som bandillerons flaggor äro för den spanska tjuren. Deras fladdrande skimmer mera reta än skrämma honom, och desto djupare det hvässade stålet intränger, desto vigare kastar han sig åt sidan för att sedan återvända i ett ännu snabbare och vildare anlopp. Det som at allt mest retade Valeria och gjorde henne utom sie, var att hon skulle vara beroende af en gladiator. Hennes ögon gnistrade af vrede; men hon ville icke gifva honom den fördelen öfver eig, som låg uti ett erkännande at att han kunde bringa hennes blod i häftig svallning, och derför lade hon band på sig, ehuru hennes hjerta var nära att brista. Jag tackar så mycket för att du erinrar mig derom4, svarade hon i bitter ton. Måhända är det inte så underligt att en qvinna af ädel börd för ett ögonblick glömmer hvad hon är skyldig Hippias, f. d. pristäktaren. En patricier skulle kanske ha på ett litet mera finkänsligt sätt erinrat henne derom; men jag har ingen rättighet att tadla fäktmästaren och uppkomlingen för hans plebejiska börd och bristande bildning. ) Se A. B. n:r 129, 130, 132—148, 150, 151, 18-155. 157, 158, 180—183, 195, 186, 188—190.