STOCKHOLM den 16 Aug. Daily News för den 6 dennes innehåller följande ledande artikel om Frankrikes och Preussens ömsesidiga ställning och deras herrskare: ?En bland de synliga verkningarne af en Napoleon på Frankrikes tron var det tvång, hans blotta namn pålade de tyska makterna. Så länge den nuvarande kejsarens rykte om dristighet, bestämdhet och äregirighet varade, hyste de tyska suveränerna fruktan för att undertrycka sina folk, antaga en tillbakagående politik elier trotsa allmänna opinionen. En sådan regering som den preussiska drog ej blott i betänkande att från sig aflägsna antingen Rhenprovingernas frisinnade befolkning eller katolikerna i Westfalen; den iusåg äfven olämpligheten att inlåta sig på någon utmanande och väldsam framfart mot de mindre staterna och furstarne. Vid en minnesvärd sammankomst, som för några är sedan egde rum mellan kejsar Napoleon och nuvarande konungen af Preussen, trodde man så starkt att den förre hade för afsigt att uppmuntra konung Wilhelm att utvidga sitt välde på sina grannars bekostnad, att preussiska monarken talade några ord, som funno öppet öra hos nationen, och hvaruti han förklarade sig hysa djup aktning för sina grannars rättigheter, och att ingenting kunde förmå houom till en orättvis och erötringslysten politik. Omständigheterna och orden vunno så stor spridning, att sjelfva Punch fick fatt uti dem, och skildrade h. preussiska majestät som, ?den unge mannen från landet? hvilken icke lä fresta sig at Frankrikes konster. Aldrig, hvarken 1 roman eller historia, har en så fullständig förvandling försiggått med personers ställning och karakier, som man nu ser och tror hos tre af personerna i detta lilla drama. Kungen af Preussen, som rodnade öfver att man ens kunde förmoda, att han skulle nära den aflägsnaste tanke på att göra ingrepp i sina ffannars rätt, kan säkert icke längre vara lyg för en dylik beskyllning. Napoleon, som då var ultven i fabeln, anses nu sakna till och med vallhundens passiva trohet. Danmark ser sig våldsamt beröfvadt den danska delen at Slesvig, och Rendeborg skall blifva en preussisk fästning. Frankrike har icke protesterat: tvärtom, det talas om en ny sammankomst mellan kejsaren och Slesvigs eröfrare. Det är ett starkt bevis på hr Bismarcks skicklighet och dristighet, att han varit hulfvudagenten vid denna omvändelse. Hr Bismarck har förmått sin suverän till olika politiska företag, som icke slutat alldeles i ötverensstämmelse med konungens förs sigter. Konungen af Preussen började sista kriget med en slags ridderlig vänskap för prinsen af Augustenborg, som han personligen åtog sig att beskydda, då österrikarne ville jaga honom från Kiel. Förbundets rättigheter i Holstein och den tyska kandidatens rättigheter i båda hertigdömena var den förevändning hr Bismarck begagnade för att drifva konungen till krig. Sedan öfvermakten och Frankrikes vucklande skaffat honom en lätt seger, sparkar preussiska konungen, ännu alltid under Bismarcks inflytande, bort den stege, han begagnade till eröfringen, jagar förbundet ur Holstein och är redo att göra likaledes med sin vän och favorit från i fjol. Den gamle konungen hade brutit hvarje förpligtelse, hvarje löfte och hvarje högtidlig försäkran till sina vänner och förbundskamrater, liksom till sitt folk, men icke desto mindre skryter kung Wilhelm af att vara le preux chevalier bland monarkerna, ehuru under Metistofeles ledning. Den metamorfos, som försiggått i Napoleons karakter eller hållning genom samme nekromant Bismarck, är mera förvånande. Huru eller i hvad afsigt den blitvit åvägabragt, är en gåta, som framtiden fått sig förbehållet att lösa; men för ögonblicket är den ogenomtränglig. Allt, hvad vi se, är att den stora och nyttiga buse, som höll Tyskland i ordning och dess furetar inom 3 ruukorna, iär försvunnen. Denna barnkammoare för vuxna barn har förlorat sin varulf och hotar i följd deraf att blifva ett politiskt dårhus. Om i Tyskland funnes den ringaste allmän anda, skulle preussiska — premierministerns krumsprång snart väcka motstånd. Men medelklassen och den bildade klassen på andra sidan Rhen äro mer än vanligt rädda och försigtiga, under det förunderligt nog de radikala och revolutionära i Preussen tyckas ha fattat ett plötsligt, vanvettigt beslut att hålla den dristige Bismarck uppe och vilja uppmuntra honom att förnya sitt kouststycke att sluka en mindre furste och taga hertigdömena för Preussens räkning. Med ullmänna opinionens bifallsrop, den kungliga maktens samtycke och aristokratiens sympatier skall hr Bismarck gå vidare framåt. Slå sig i ro kan han icke. Han har blott ett prekärt tag uti makten, och för att bibehälla det måste han fortfara att göra underverk. Det är en sak, som verlden hvarken vill frukta eller tro, nemligen ait Frankrike skulle sluta sig till en så kallad ?helig allians? ; och en helig allians utan Frankrike är maktlös. Vi veta, att detta förbund undertryckte den liberala rörelsen uti Itahen, Spanien och Tyskland. Och, såsom lord Russell sade, det vann genom sina segrar ingenting annat än att med ännu större kraft framkalla den anda, man hoppades hafva kufvat. Men till och med för att vinna en ögonblicklig framgång måste den heliga alliansen nödvändigt hafva Frankrike till redskap och bundsförvandt. Det kan Napoleon II aldrig blifva. Han kan ej göra om intet, hvad han gjort uti Italien, eller förnändaa dan men han