Hrvjt artikeln I treaspreliminarerna eKOl:t dela danska monarkiens skulder, så uppstå fråga, om de icke i analogi härmed ätver borde ha. andel i dess tillgångar, t. ex flottan. UTRIKES FINLAND. Hr Selinder afslöt sin sommarsejour Helsingfors den 8 dennes. Bland at denn trupp gilna pjeser är äfven ett lustspel I binanelen och på jorden? af den tidigt bort gångna och i många atseenden rikt begö vade författarinnan Hedvig von Numers Helsingfors Tidningar yttrar om detta ar be IEhuru stycket saknar egentligt dra. matiskt lit och icke kan kallas ett verklig lustspel, ansläs man dock ar ett visst, svär miskt vemod, som fläktar en till möte såväl i Klara kyrkas himmelshöga torn, som på dess lugna kyrkogard.? RYSSLAND. Beträffande de betydliga kostnader, som de sednaste båda oroliga åren, och isynnerhet polska resningen tillskyndat ryska staten, meddelar Wojeony Sbornik en sammanställniug al militärbudgeten för åren 1863 och 1864, ur hvilken det visar sig, att upp resningen i de vestliga provinserna och Polen erlordrat en utgilt af 68 millioner rubel siltver. En trycktelegrafapparat är nyligen inrättad vid telegrufstationen i Moskwa, hvarefter dylika mrättningar, i händelse de befinnas lämpliga, lär komma att erhälla en v.dsträcktare användning i Ryssland. TURKIET. De mellan Turkiet och Montenegro så länge varande stridigheterna beträltande gränsregleringen ha nu blifvit bilagda sålunda, utt Montenegro kommer att bibehålla det af stormakierna lofvade område; men för de landsträckor, hvilka det innehade 1858—1859, erhåller det af Porten skadeersättning i penningar. Efter denna uppgörelse hade det turkiska ombudet begiivit sig till Cettinje, för att der vistas fem dagar. Derifrån begaf han sig till Petrinahöjderna och lät der nedrifva det turkiska blockhuset. De turkiska blockhusen på höjderna vid Vivocina och Rasalina skola deremot qvarstå, och äro besatta med turkiskt vaktmanskap. AMERIKA. James E. Gilmore från Boston (skriftställare under namnet Edmund Kirke), som för nägon tid sedan gjort ett besök hos sydstatspresidenten Jefferson Davis, har berättat, att presidenten den 17 Juli till Gilmore fällt följande märkliga yttrande: Detta krig måste fortsättas till dess den siste mannen af vår generation fallit deruti; men sedan skola denna generations barn upptaga sina fäders vapen och kämpa vår strid till slut, i fall ej vår rätt till sjelfregering erkännes. Vi kämpa icke för slafoeriet, vi kämpa för vår Bjelfständighet, och denna vilja vi tillkämpa oss elier ock gå under.? 1 anledning af dutta ytirande gör en brefskrifvare 1 Newyork följande anmärkuing: Jeflerson Davis har rätt. Han inser stridens hela omlång och betydenhet. Tiden för fredsslut är utan tvitvel ännu icke inne. Framför Petersburg och Atlanta stå i närvarande ögonblick nordens och söderns enda agenter, de kämpande härarne. Resuliatet af deras verksamhet allena skall aigöra den stora sväfvande frågan. Grant jakttager dock fort farande den största tystlåtenhet beträffande sina tillämnade operationer, och förklarar blott i ulimänna ord lag till regeringen, att ban är säker om att det skall lyckas honom att snart intega Richmood. Den bekante franska öfversten Charras, som sedan någon tid vistas vid Grinis högqvarter, bekräitar denna fsigt samt menar till och med, att Richmonds snara intagande ej är minsta iviivel underkastadt. 1 anseende till den fullkomliga okunnighet, hvaruti vi sväfva i fåga om Grants rörelser och planer, ega vi dock ej någon stödjepunkt tör ett tillförlitligt omdöme om desamma. Deremot erhålla vi dagligen nya, ytterst fördelaktiga underrättelser om unionsgeneral Shermauns vigtiga framgångar. Sedun han gått öfver foden Chattahochie, fördref han den 19 Juli fienden ur dess fasta ställning vid Peach Tree Creek, en hulf svenss mil porr om Atlanta. Den 20 Juli gjorde general Hood, som under tiden efierträdt Johnson såsom jiverbefälhaivere för rebellhären, ett förvifladt anfall i massa på Shermans center och högra flygel under Howards och Hooers befäl, men blef totalt tillbakaslagen. Båda dessa härar kämpade i deta fälttåg ör första gången på ett öppet slagtält. Det yckades dock ej sydstatstrupperna, oaktadt je mest förtviflade ansträngningar, att gerombryta unionshärens linier, utan rebelerpa måste slutligen, med stor förlust och vild oordning draga sig tillba.a. Icke lesto miudre försökte fienden den 22 Juli inno ett anfall på unionshärens yttersta