dåd tick inför vederbörande gälla hvad det kunde. Det nyligen emot Bellmans byst begångna nidingsdådet är allom bekant, kanske icke så det dåd, som flera gånger tillförne och äfven i dessa dagar blifvit begånget, det nemligen att öfvergjuta byst och fotställning med punsch. Om detta tilltag, hvilket tydligen bär spår af att vara föröfvadt af bättre folk?, yttrar Atterbom uti sitt Minne af Bellman?: Om hopens föreställning, att B. varit en drinkare eller en rumlande sälle, talade hans enka med harm, och hördes klaga att man i allmänhet ej förstod hans poesi på rätta sättet. Vidmnåcoon af de sednare ärens Bellmans-högtider på Djurgården hade ett sällskap, som trodde sig med nattliga orgier värdigast fira skaldens ära, lyktat den med det slags hyllning, att öfvergjuta hans bild med en punschbål. Underrättelsen härom uppväckte hos hans maka en vrede, som sedermera, vid samtal om hennes man, nästan hvarje gång ånyo upplågade och utbrast. Och med henne och den ädle ?Blommornas skald?, må väl en hvar upplåga af vrede och harm vid åsynen af ett dylikt dåd, förnyadt, såsom ofvan nämndes, äfven i dessa dagar. Bellman är dock beklagligen ej den enda af våra skalder, mot hvilkas minnesvårdar råheten riktat sina anfall. Då dep, som skrifver dessa rader, för några år sedan besökte Tegners graf å Wexiö kyrkogård, fann han till sin smärta, att ett stycke blifvit slaget ur det hvita marmorkors, som betiicer skaldens stoft, och i dessa dagar har ett lylikt öde drabbat Leopolds grafmonument i Klara kyrkogård, sedan redan för flera år tillbaka lyran och lagerkransen blifvit sönlerbrutne och till hälften bortstulne, ehuru sedermera genom svenska akademiens försorg återbragte uti sitt förra skick. Lidners minnesvård ä Adolf Fredriks kyrkogård hade :;j varit upprest en vecka förr än jernstakeet deromkring var sönderbrutet. Om, genom nidingsdåd eller vanvårdnad, ir det dock ett bedröfligt faktum, att den stora porfyrvasen å Rosendal är i så måtto skadad, att af perlorna omkring öfra kanten n är totalt borta och en annan till hälften. Många flera exempel på det bedröfliga förnällandet skulle kunna anföras, men hvar nan har dem dagligen för sina ögon. Såunda ser man huru träd, staket och säten å tjena till föremål för yxoch knifhugg; wru nymålade plank och staketer, nyss alyutsade hus med. mera, begagnas, synnerlivast uf okynniga målarepojkar, till öfning skrifoch målarkonsten. Otvifvelaktigt borde strafiet för dylika ;ragder skärpas så, att lusten derför afsvalrade.