stora stenar och lågo hvar för sig på en träskig trakt med mynningarne vända mot vester. Gräfningarne fortsättas och de fjorda fynden skickas till Breslau i mån som de blifvit upptagna. — Troileri. I norska tidningen Moss Tilskuer yerättas med anledning af en särdeles magisk seance af hr v. Olivo i Fredrikstad: En af dagarne var han inbjuden till en större samling af er, då eiter samspråket om dagens on dit kaftet inbars. Elter servering skulle man dricka, men det befanns då att den ena hade kafte, en annan chokolad i sin kopp. Den ena bordgä sten yitrar då: jag trodde väl det var kafte hvartill grannen genmilte: det är väl så ock?. Hvar och en började nu att ur den andras kopp laga en tesked anehållet, då alla kopparne unnos förtrollade. Hr v. Olivo medgaf på förfragan att han verkställt underverket, men bad tilbka att andra koppar och en annan kanna med nytt kaffe mätte tagas in, hvarvid han dock ville vara frånvarande tills serveringen skett. Andra koppar blefvo genast framsatte, och ur den på bordet ställda kaffekannan skulle nu hvar och en servera sig efier sin egen smak, hvilket hade till följd att en del önskade kaffe, en annan chokolad, men en af gästerna åstundade tå . . . hvilket den lydiga kannan äfven genast expediee. Derefter erhöll v. Olivo, som nu inträdt, en kannan, ur hvilken han till allas häpnad yllde sin kopp med en skummande champagne, ur hvilken han drack sällskapets skäl, hvilken le närvarande ämnade besvara, då man åter upptäckte att de, som önskat kafte, hade chokolad sina koppar, och de andra åter tvärtom. Tetensvännen hade erhållit ett med grädde och ker blandadt — bajerskt öl, som dock egde sin naturliga biersmak. Magikern löste nu detta underverk med den förklaring att kopparne blifvit förhexade genom de kort som lågo under botten af hvarje kopp. Vid undersökning befunnos verkligen samtlige gästerna ha ett kort unler sin kopp, och detta var endera en spaderller ruterätta. Nu bad v. Olivo sällskapet att in en gång fylla sina koppar, hvilket efterkoms, varefter konstnären sjelf erhöll kannan, men! ... den var tom. Med en särdeles sorgsen min fatade konstnären sin kopp, men se!... den var ylld — med klart och triskt källvatten, hvarom la närvarande fingo öfvertyga sig. Till sist inhöll trollkarlen att hvar och en behagade lemna wonom kortet under sin kopp, men nu bröt förvåningen ut i en generalsalfva af skratt, då det fanns att korten voro borta. v. Olivo åter örklarade med den allvarsammaste min i verllen att korten voro qvar på sitt ställe, hvarföre lla skyndade att tömma sin kopp och vända pp och ned på den. Men huru skildra sällskavets yttersta törvåning, då åttorna verkligen fun108 på kaffekopparnes botten, afbildade med en ådan fulländning att till och med kortets öfverkjutande kant slingrade sig kring sjelfva kopens sida... korten deremot — voro försvunna. Bara lite trolleri, förklarade v. Olivo med sin anliga bonhommic Se — Silkesskörden i Kina skall, enligt sednate underrättelser, vara mindre god än förlidne r. hvaremot den på Japan säges vara mycket iklig.