STOCKHOLM ten 10 Aug. Protektionisterna och den betryckta penningställningen. Våra läsare erinra sig, att Dagligt Allehandas bemödanden att i sina protektionistiska patroners intresse måla den finansiella ställningen i landet såsom rent af förtviflad, framkallat åtskilliga officiella uppgifter från större penningeverk i landet, hvilka ådagalagt, att Allehanda åtminstone hvad åtskilliga orter beträffar, dukat upp vrängda framställningar till allmänhetens förvillande. Men då man utför ett uppdrag, sådant som det för hvilket Dagligt Allehanda sedan åtskilliga månader är engageradt, får man icke låta förbluffa sig af något, och vi vilja visserligen heller icke tillvita Allehanda att det låtit förbluffa sig af de nämnda officiella dementierna. Dagligt Allehanda fann på den utvägen att för tillfället slingra sig ur förlägenheten, att vädja till landsortstidninarne och bedja dem slita tvisten mellan Hehanda och Aftonbladet. Den första landsortstidning, hvilken, så vidt vi observerat, följt uppmaningen att uttala sig i ämnet, är Westmanlands läns tidning, som med afseende å ställningen inom det specielt af Allehanda så illa utmålade VVestmanland meddelar åtskilliga upplysningar i en sakrik artikel, som vi göra oss ett nöje att här återgifva. Den nämnda tidningen yttrar: Inom landet har en längre tid pågått, såsom vi vid flera tillfällen visat, en häftig agitation, som har för afsigt att framkalla ett återvändande till den ständpunkt i afseende på skyddstullar och begränsad handelsgemenskap med främmande länder, hvarpå man stod för decennier sedan. Man har nemligen sagt: våra egna näringar, deriinberäknade jordbruket och ladugårdsskötseln, kunna ej uthärda täflan med andra länders, och staten måste sålunda träda emellan för att genom lagar och institutioner skydda oss mot den för oss farliga utländska konkurrensen. Häremot har man genom anförande af en mängd erfarenhetsrön visat, att det fria utbytet af produkter länder emellan är vida förmånligare för ett lands välstånd än dess hämmande genom detta s. k. ?skydd? för vissa inhemska näringar. Ja, man har till och med uppvisat det rättsvidriga uti att staten, som är en skyddsanstalt icke för några få utan för alla, uppträder såsom skyddande några få näringsidkare på andras bekostnad. Rättsvidrigheten blir i detta hänseeude lika stor äfven om de skyddade näringarne icke skulle kunna bestå utan det lemhade skyddet; och endast då kunna tu:Jar försvaras, när vinsten deraf ingår till staten — till fyllande af dess allmänna behof — och då de drabba alla lika, efter en rättvis beskattningsgrund. Men våra protektionister nöja sig ej med några motskäl, dessa må vara hemtade ur statsekonomisk eller statsrättslig synpunkt. Slagna ur brädet på en punkt, uppträda de alltid på en annan med nya anspråk, nya sotismer. Så hade försöket af några fabriksoch näringsidkare att få en komite tillsatt, som i protektionistisk anda skulle utarbeta ett förslag till ny tulltaxa, knappt blifvit omintetgjordt enom regeringens bestämda hållning till förmån för frihandeln, innan man genom en ganska skickligt utlagd snara visste att draga till sig ett icke obetydligt antal jordbrukare, de der genom hvarjehanda förespeglingar om förhöjda priser å spannmål och ladugårdsprodukter lockades att under teckna till K. M:t ställda petitioner om nödvändigheten att, så framt man ville förebygga jordbrukets totala undergång, återupptaga några, om ock lindriga tullsatser å jordbrukets alster. Och då denna väl anlagda agitation, för hvilken man vetat enagera en tidning, som tillförene kämpat för frihandelns grundsatser, strandat mot den jordbrukande allmänhetens sunda förstånd, och då detta petitionerande sålunda gjort ett fullkomligt tiasko, i det endast ett! mindre antal namnteckningar kunde vinnas, enligt Posttidningen icke uppgående till 44 af landets sjelfständiga bkemmansbrukare, började man genast framhålla den betryckta penningställningen inom de spanmålsprodueerande länen såsom den buse, hvarmed man tror sig kunna skrämma vår regering att vidtaga några åtgärder, hvarigenom man skulle kunna komma målet — genom skyddstullar fördyrade lifsförnödenheter — åtminstone ett tuppfjät närmare. Penningbristen skall naturligtvis vara föranledd af den hejdlösa importen af lifsförnödenheter, för hvilka vår metalliska valuta utgår till utlandet, under det våra magasiner ligga öfverfyllda af det egna landtbrukets produkter, de der ej kunna afsättas till ens det mest tryckta pris. Genom åsatta tullsatser skulle man blifva befriad ifrån en konkurrens med utlandet, hvilken vårt landtbruk af mångfaldiga skäl icke kan uthärda, oeh, hvad bättre är, våra sädesproduce : rande provinser blifva välsignade af en aldrig utsinande silfvertillgång. Bland de provinser, der penningförlägenheten för det. närvarande skall vara som känbarast, har! man velat räkna Westmanland; och då pro-. tektionisternas bantrförare, Dagligt Alle-, handa, som egentligen framkommit medj. denna humbug, uppmanat landsortstidnin-: garne att slita tvisten emellan Dagli.t Alle-. anda och Aftonbladet, som sökt bestrida ; de lemnade uppgifterna, vilja vi så mycket , hellre tjena med de uppgifter, hvilka stått, oss till buds, som vi tro oss derigenom tilll, någon del kunna omintetgöra det obehag-.