GLADIATORERNE) TAPLON UR LIPVE BLAND ROMARE OCH JUDAR ROMAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. Men här var i sanning ett rike söndradt inom sig sjelft?. Oenigheten inom murarne var vida mera fruktansvärd än fienden der utanför. Mera blod rann på gatorna än på vallarne. Många orsaker, som ledde sitt ursprung från hans förflutna historia hade förenat sig till att skaka judens undersätliga lydnad och undergräfva hans nationahtet. Det synes vara bestämdt, att en sann religion framför andra är benägen för sönsringar och tvister. Huru högt menskligheten än syftar, kan hon dock icke helt och hållet befrias från sitt jordiska slagg; och de com äro de mest nitälskande äro på samma gång ofia de som äro minst fallna för Bfverseende och eftergift. Medan skaparens dyrkan synes vara en naturlig instiokt hos menniskan, behöfdes det en lärare direkte från himlen för att inprägla mildhet, långmodighet och broderlig kärlek. Judarne voro föga vänligt sinnade mot dem af de vas egen tro som skilde sig från dem uti obetydliga läropunkter eller uti iakttagandet at yttre ceremonier; men der kätteriet utsträcktes till deras tros fundamentalläror , tycktes de hafva hatat hvarandra så djupt och så skoningslöst såsom endast bröder kunna göra. Unser mänga generationer hade de varit delade uti tvenne hufvudsekter, som voro vida skilda i tro, grundsatser och gudstjenstens utöfning. Dessa sekter utmärktes med namnen fariseer, sadducer och essåer. De första voro, såsom väl bekant-är, stränga jakttagare af den traditionella lagen, som de ärlt af sina fäder, och fästade fullt lika myc) Se A. B. nr 129, 130, 132—149 150, 18,7 Boye. IN, BR fond :