STOCKHOLM den 9 Aug, Det krig, som tyska stormakterna påfört Danmark, och den fredstraktat hvarigenom detsamma nu skall afslutas, så vida ej oföratsedda händelser mellankomma, äro särde Jes egnade att ställa Tysklands politiska karakter i sin rätta dager. Tyskarne berömma sig af att vara ett folk af tänkare?, att vara mera hemma i logiken, än någon annan nation. Förhållandenas utveckling ådagalägger att det måtte vara stora brister i denna berömda logik, så snart den från studerkammaren skall framträda i det politiska lifvet, att den då föga frågar efter följdriktigheten och trampar det sunda förvuftet under fötterna. De tyska makterna började kriget såsom det hette, af kärlek till traktaterna och på det dessa till fullo måtte hällas i helgd. Deras första omsorg, sedan de vunnit några framgångar, var att helt och hållet sönderslita traktaterna och trampa under fötterna sina egna förklaringar i alseende på de afsigter och önskningar de hyste. Hela Tyskland jublade öfver angreppet mot Danmark, derföre att det, såsom det hette, skedde till förmån för nationalitetsincipen. Och nu finner Tyskland det dock elt och hållet i sin ordning att 200.000 danska slesvigare slitas bort ifrån moderlandet och bli föremål för den gröfsta terrorism. Med synnerligt nöje omtala de tyska bladen, huru en mängd tyska egendomsegare redan börja slå sig ned i Nord-Slesvig, huru man förjagar alla dansktalande slesvigare med bildning, huru man vidtager de strängaste och mest barbariska förtyskningsåtgärder. Tyskland såg i detröfvaraktiga angreppet mot Danmark framför allt ett medel till Tysklands enighet och i mången tysks ögon har utan tvifvel detta stora mål uppförgyllt de dåliga medlen. Nu visar det sig emel lertid att utur hela denna affär skall icke den tyska enigheten utan tvärtom den välbekanta och häfdvunna tyska oenigheten uppblomstra rikare och frodigare än någonsin. Det vill synas som skulle den Nemesis, som otvifvelaktigt måste drabba sådana bedrifter, som dem Tyskland nu föröfvat, i detta fali icke låta länge vänta på sig. Såsom en följd af de mellan Danmark och de tyska stormakterna afslutade freds-: preliminärerna framträder nemligen nu den preussisk-österrikiska planen om en interimsregering för båda hertigdömena dagligen med allt större klarhet, så att man utan tvifvel under de närmaste dagarne kan vänta att ett ditåt syftande förslag kommer att föreläggas förbundsförsamlingen i Frankfurt. Den ståndpunkt, stormakterna i detta afseende intaga mot förbundet, angilves af Nordd. Allg. Zeit. på följande sätt: Sedan hertigdömet Holstein genom fredspreliminärna af den 1 Augusti är afträdt till Preussen-Österrike, är förbundsbeslutet af den 1 Okt. 1863, hvarigenom Sachsen och Hannover samt de två tyska stormakterna uppfordrades att verkställa den mot Danmark beslutade exekutionen, genomfördt. Enligt förbundets exekutionsordning art. 8 ha ofvannämnda 4 regeringar att sätta förbundsdagen i kånnedom deraf. Dernäst kommer artikeln 13 till verkställighet; den lyder: ? Så snart det med exekutionen afsedda ändamål är uppnådt, upphör all vidare exekution, och trupperna skola oförtöfvadt dragas ifrån den stat, som varit underkastad denna åtgärd. De regeringar, som ha utfört exekutionsmandatet, böra genast till förbundsdagen inberätta, att sådant skall ega rum?. Då nu förbundsbeslutet af den 1 Okt. 1863 i alla hänseenden är utfördt och exekutionens syfte vunnet, så måste i hvarje händelse vidtagas ett särskildt nytt beslut, om förbundet vill protestera mot eller kanske till och med anbefalla exekution mot de två stormakter, som nu enligt fredspreliminärerna tagit Holstein i besittning. Om samma sak yttrar i ölverensstämmelse härmed Kreuzzeitung af den 5 Augusti: En afgörande vändning måste nu inträda i den holsteinska exekutionsfrågan, då en fortsättning af denna åtgärd numera är ändamålslös. sterrrike och Preussen skola inlemna gemensamma förklaringar härom till förbundet. Det förstås att den rendsburgska besättningsfrågan samt den holsteinska öfverhufvud hädanefter skola besvaras annorlunda än vid mellanstaternas och Bayerns eventuella förklaringar. Uti förbundsförfattningen finnes icke något kryphål för de hanoveranska och sachsiska truppernas förlängda vistande i Holstein, och ingen kan betvifla, att londets eget intresse fordrar ett annat ordnande af de militära förhållandena. Österrikes och Preussens suveräner, till hvilka Danmark afstått Holstein, äro skyldiga att sörja för en ordnad styrelse och skydd för hertigdömet. Att de kunna göra detta med större energi och bättre framgång än förbundskommissarierna, är sjelfklart. TroligtTis kommer der att snart insättas en gemensam provisorisk regering för Slesvig-Holstein, som väsentligt skall bidraga att aflägsna de jäsande elementer och oklara förhållanden, som der gjort sig gällande.? Af dessa yttranden kan man finna, att förbundstrupperna med det snaraste (måhända under protest) komma att dragas från Holstein, och att dernäst nominelt Preussensterrike, men i verkligheten Preussen kommer att tillsvidare tillträda regeringen i Holstein. Det motstånd, som kan väntas af de augustenburgska och demokratiska organerna i Holstein skall hastigt förstummas under det preussiska regementet, och det! torde hända, att ?Schlesw. Holst. Zeit.? spådde sannt, då den nyligen bekymrad vtt!