Kalmar ). Slutligen har kungörelsen af den 9 Okt. 1863 hos sundhetskollegium den 10 Mars detta år blifvit öfverklagad at femton personer i Kalmar af olika samhällsklasser, hvilkas klagoskritt, införd i tidningen Barometern såsom mycket belysande ifrågavarande ämne jag ansett mig böra bifoga (se bil. n:r 14) Men jlasarettsdirektionen framhärdar icke desto mindre trots allt detta, utom hvad eftergitten beträftar för sjuke, som icke utan fara kunna afbida sin tur, i sitt beslut att efter de bestämda (enligt direktionens beslut af den 7 Maj detta år numera 10..!) sängarnes upptagande stänga lasarettet för alla andra och äfven dem, som erbjuda sig betala fulla beloppet för underhållet. Landshöfding Sköldebrand säger i sin förklaring: Har klaganden verkligen, sedan de sex sängarne varit upptagne, vägrat att, så långt utrymmet på lasarettsofdelningen sådant medgifvit. emottaga patienter, som erbjudit sig godtgöra underhållskostnaden, så har han härutinnan handlat både egenmäktigt och klandervärdt och förmår icke, såsom han velat, stödja detta handlinyssätt på något af direktionen meddeladt beslut. Landshöfding Sköldebrand förnekar sålunda alldeles, att han och direktionen beslutat, att, efter de sex sängarnes upptagande, förvägra sjuk inträde som erbjudit sig godtgöra hela underhållskostnaden. Landshöfding Sköldebrand förnekar detta trots 8 g:ns bud af dir ktionens beslut den 7 Febr. 1862, som utesluter alla efter de bestämda sängarnes upptagande; trots af dr Söderbaum och. n gjorda förslag att bereda sjuka plats mot full betalning af underhållet och direktionens afslag derpå; trots att direktionen aldrig bestämt det belopp, hvarmed full ersättning för vård på lasarettet skall utgå, förrän den 5 Sept. 1863; trots direktionens beslut af den 5 Sept. 1863, i hvilket beslut, likasom de ofvannämnda, landshöfding Sköldebrand sjelf deltagit: och trots det utdrag af sistnämnde beslut, som, intaget i landshöfdingeembetets kungörelser och uppläst i länets alla kyrkor, vidhaller samma princip utom i vissa undantagsfall; trots dr Söderbaums i Jan. detta år till direktionen inlemnade och då bord-. lagda motion, som bland annat afsåg att atelpa denna menliga stipulation ; landshötding Sköldebrand förnekar detta i sin förklaring den 23 Jan 1864 — och tolf dagar sednare eller den 8 Febr. bekämpar och afslår han dr Söderbaums ofvan omtalade motion. Landshöfding Sköldebrand kallar mitt förfarande klandervärdt och egenmäktigt då jag på befallning af direktionen förvägrat sådana sjuke, som kunnat afbida sin tur, inträde på lasarettet, ätven när de erbjudit full betalning för underHet; direktionen, efter att hafva återtagit bestämmandet öfver sjukes intagning, handlar af egen drift alldeles på samma sätt trots alla af motionär, tidningspress och klagande gjorda försök att derutinnan få rättelse. Om mitt förtarande i detta fall var klandervärdt, hurudant är då direktionens?!! Då landshöfding Sköldevrand talar om sjukdomsförhållanden mom sin egen friherrliga familj, vid hvilken naturligtvis allt hvad konst och öm omvårdnad förmår, stått till buds. kallar han dem ömmande (hvaraf jag så mycket mindre vill bestrida befogenheten, som jag anser alla sjukdomsförhållanden ömmande), men då lasarettsläkaren låter menskliga känslor framskymta vid talet om de fattige sjukes nöd, hvilka, iiöljd at direktionens beslut från sjukinrättningen afvisade, sedermera icke hade någon att luta sina hufvuden till. utbrister friherren i hån. Som landshöfding Sköldebrand yttrat, att jag lindrigast sagdt vanställt ändamålet med direktionens åtgärd den 7 Febr. 1862. att nedsätta latserna på lasarettsafdelningen till fem, hvilket så mycket mindre kan vara händelsen, som j Idrig yttrat mig öfver ändamålet med denna är jag nu att för hr justitieombudsmannägra fakta, som torde komma att ställa d rkliga ändamålet med denna ofta omtalade åtgärd i klar dager. Den 3 Aug. 1861 upptog direktionen till pröfning och beslut ett till densamma öfverlemnadt, från provincialläkaren dr Söderbaum till K. M:ts befallningshafvande inkommet memorial, innehållande förslag. att med smittosam ögonsjukdom ehättade båtsmän i Södra Möre härad skulle å lasarettet intagas. Landshöiding Sköldebrand såsom ordförande afslog först för sin del, på anförda grunder, detta förslag, hvarefter lasarettsläkaren yttrade, att det var olämpligt, att ersoner med ofvan nämnde sjukdom pbehäftade intogos å lasarettet, enär sjukdomen kunde uppträda epidemiskt. Direktionen atslog doktor Söderbaums motion (se bil. nir 24). Den 3 Februari 1862 (se bil, n:r 15) ankom till konungens befallningshafvande i Kalmar från Kongl. Maj:t ett bref at den 17 December 1861 (se bil. ner 7) angående intagande å länslasaretten af de utaf armåns och flottans manskap, som befinnas vara angripna af en i åtskilliga län spridd smittosam och farlig ögonsjukdom, hyilket bref slutar på följande sätt: Vid underdånig föredragning af detta ärende nafve Vi pröfvat skäligt förklara, det skola, på sätt sundhetskollegium underdänigst hemställt, Ae af armens och flottans manskap, som vid an-befald !äkarcbesigtning före uppbrott till förefallande kornmendering befinnas vara med omförmälde smittosamma ö onsjutsdom behäftade, e erhållande al erforderlig läkarevård å länsstep intagas. Hvilket Vi eder till känneiom och underdånig efterrättelse, med afseende i de åtgärder, SJ Mom det eder nädigst antör rodda län i förevaronde fall kunna erfordras, iärigenom meddele? o. 8. VV. Det lärer väl vara obestridligt, Att landshöfding Sköldebrand, efter erhållande af detta när ga bref med dess klara och uttryckliga befalining, vid direktionens sammanträde fyra dagar ter brefvets ankomst eller den 7 Februari bort camlägga detta bref för direktionen, en åtgärd, som tyckes hafva varit erforderlig för art be främja ändamålet med konungens befallning; men detta gjorde han icke, utan undanhöll di rektionen det kongl. brefvet, och fattade just då emte direktionens ledamöter det ofta omtalade beslutet, att endast fem sjuke ät gången på lar rettet skulle få vårdas, ehuru hvarken bristande utrymme eller bristande tillgångar, såsom K sund kollegium i sitt utlåtande visat, ce heller anmärkning af evisorerna dertill tvingade; genom hvilken åtgärd all kraft och verkan af det K. brefvet var i det närmaste tillintet ord. Först dagen derefter atlät landshötding ELkölde: brand skrifvelse i ämnet till direktionen, som, I fall det K. brefvet den 7 Februari för densamma blivit framlagdt, säkerligen ej lärer hafva fattat itt märkvärdiga beslut om de fem sängarnes oc! sammanträde den 15 Februari förklarade direktionen sig icke skola underlåta att ställa sig KE. Mite nådiga föreskrifter till underdänig etterättelse (se bil. nr 7). Sedermera i Maj mä aad samma År anmäldes genom landshöfdlinge embetet tre med omnämnde ögonsjukdom behäiale båtsmän hos direktionen till intagning på sasarettet, då direktionen svarade, att inga medel till deras underhåll derstädes för närvarande funnos. Om dessa eller andra med ögonsjukdor men behältade bätsmän sedermera hos direktionen sig anmält till iptagning. är mig ej kändt; ven hos mig har ingen böitvit anmäld och in sen enda med dylik ögonsjukdom behäftad. sollat eiler båtsman efter den 15 Febr, 15 2 till innevarande dag ä lasarettet blifvit intagen. ku sådant resultat hade konungens klara och ul tryckliga befailning. . I sammanhang härmed kan man ej undgå att bemärka såsom 1 hög grad anmär ningsvärd den skarpa kontrasten emellan direktionens förta: rivgssätt i afseende på sjukes intagning knuaer de vem första aren af min. tjenstetid, förrän ofvan matalana Komndl. bref kom direktioneng ordförande ärd. nen framlägi