huggen, deras kraft nästan uttömd, och hvarje hopp om räddning förloradt. Deras mod var dock ännu okufvadt, och allteftersom den ene föll, trädde den andre fram och kämpade intill döden mot den påträngande fienden. Tribunen och hans utvalda trupp, under stödda af ewt talrikt antal mindre framstå. ende gladiatorer trängde fram med oemot ståndlig kraft. Placidus, som förträffligt för. stod sig på att handtera svärdet och för in en del saknade fysiskt mod, kämpade bland e främsta, och endast Hippias syntes kunns jemföras med honom i mod och ytterlig dödsförakt, ehuru Hirpinus, Eumolpus, Lu torius och de öfriga med största samvets. grannhet lade sig vinn om att göra rätt fö. sin lön och kämpade likt män hvilka gjor striden till sitt lernadsyrke. Då Esca anlände ull skådeplatsen för stri den, hade tribunen just börjat ett handge mäng med en jättelik motständare. För et ögonblick tumlade de om med hvarandra men skildes derpå lika hastigt frän hvar andra, i det att germanen föll baklänge: med ett rosslande ljud och tribunen trium ferande svängde sitt svärd, som ända til fästet var färgadt af blod. CEuge! ropade Hippias, hvilken å sir sida i samma ögonblick med fulländad skick lighet parerade ett våldsamt svärdshugg som utdelades af den döde mannens kam rat. Det var en vacker stöt, tribun, rik tigt artistisk. Då Esca fick sigte på sin hatade fiende ansigte, störtade han fram med ett tiger språng och riktade mot honom en så väld sam och så snabb stöt med sitt spjut, at den med ens skulle ha uppgjort räkningei dem emellan, om Placidus endast haft si egon skicklighet i svärdets konst till sit