och. med då det träffas såsom diamant ell alt. Men då ingen växt enligt våra begrepp finn Å månen. hvaraf skola då djur och mennisKkt efva härstädes? Skulle tikval icke förnuftbegåfvade väsende nnas här? Visserligen är detta möjligt; men en fullkorn lig omöjlighet är det att igenkänna dem sor sådana, till och med om vi hade dem framfi OSS. Tala kunna de icke, ty utan luft kan inte ljud ega rum, och då de under sådana omstän igheter också sannolikt icke hafva några öror så skulle det icke en gång hjelpa oss, om Vv medfört några ballonger, tyllda med luft, likson de dykare som nedstiga till hafvets djup. Lukta kunna månmenniskorna heller icke, t utan luftarter gifves det ingen lukt: det son icke är gasformigt. luktar ej heller. Men då de utan gaser icke gifves några vätskor, så är de också afgjordt, att månmenniskorna äfven ick kunna smaka enligt våra begrepp; ty smaka kan blott det, som mellan tungan och gome; förvandlar sig i en vätska eller upplöser si munnens vätska. Der det icke gilves en vätska der finnes ej heller ett smaksinne. Men då menniskorna icke hafva ett smaksinne så hafva de säkerligen ej heller tunga, och di de icke hafva någon luft att inandas, så sakn: de naturligtvis lungor, och derföre högst sanno likt äfven mun. Då det här uppe icke finnes någon vätska, så gifves det också intet blod. Hafva månmenniskorn: Icke blod, så hafva de svårligen något hjerta och med en menniska, som saknar hjerta, upp hör allt. Således intet öra, ingen näsa, ingen mun. inga lungor, intet bröst, intet blod. intet hjerta! Hvilken kan igenkänna om ett sådant ting är en menniska ? Men ljus finnes här. Det gifves solljus. jordljus och stjernljus, och derföre söka vi omkring. för att upptäcka ett väsende, som, huru det också vara skapadt, eger ett öga eller ett orga som kan tjena till öga. All vår möda är likv förgälves! Vi veta ju ifrån jorden, att ögat hos djur eller menniska också blott förmedelst de i detsamma existerande vätskor är mottagligt för ljuset, och erfarenheten har ju också redan på jorden lärt oss, attljuset utötvar sin inverkan på växterna och fullkomligt liflösa ting, ehuru dessa icke hatva ögon. Följaktligen kan man af ljusets tillvaro ingalunda draga den slutsatsen, att det på månen skall finnas väsenden med ögon. Men har en månmenniska utan mun, näsa och öron äfven inga ögon, så inse vi icke, hvartill hon skulle behöfva hufvud; och då hon också icke eger hjerta, bröst, blod och kropp, så kunna vi till det högsta hafva nöjet att tå skåda ett par händer och fötter såsom nya menniskor; men då vi såsom fantasiresande måste frukta. att vår fantasi skall förstummas vid anblicken af ett sådant väseende uch sålunda den reslägenhet afbrytas, med hvilken vi ytterligare skola färdas i verldsrymden och slutligen återvända hem, så vilja vi låta månmenniskorna vara hvad de äro och sjelfva söka fördritva tiden på det bästa, under vår körta vistelse på månen.