behandlade honom mera l:kt en menniska än ett djur, och dessa tå obetydbiga ord tillvunno Placidus en kämpe, eom var tärdig att följa honom i döden. Pi samma sätt var det med de öfriga. Med Rulus talade han om lyckan uti eit landtligt lif och den angenäma Irihet, som njöts af en romersk medborgare, hvilken på kort afstånd från buivudstaden kunde silta i sin egen poriik och se den nedgå ende solen rödlärga Apenninernas spetsar samt dricka ett mustigt vin, hemtadi från egna vingärdar. Han talade om ulla lundtlivets behag under sommaren, om almarnas putsning och vinrankornas uns, om iärklippning och oxgöduving, som om hun i alla siva dager hade varit en landiman, samt glömde icke heller vinterns behag på de snötäckta kullsrne, då vildsvinet jagas genom de aflötvade luudarne eller vildtogeln lockas från den halffrusna sjön, och mälade en poetisk tafla ar den snygga, trefliga stugan, den sprakande brasun och barnen lekande vid härden. seMåhända blir det en gång min tur, sade han hjerthgt, Satt komma och supera hos dig i ditt landtliga hem blund bergen. Ett halft dussin säduna slug som jag sett dig utdela endast och allenast på lek, min hjelte, och du skall aldrig mera behöva handtera stäl, annat än i form af plogbill och jagtspjut. Vid Ceresbindel, mina vänner, i vatt finnes det en gyllene skörd, som endast väntar på ekäran!Och Rufus, i hvars tycke några få plogland italiensk jord och fribet att odla den I lugo och ro, med meka och barn, innefattade all den lycka fom litvet kunde skänka, betraktade det perspektiv, som Fålunda utbreddes för honom, med en at vin eldad fazveoi och en hos ta dylik men för