STOCKHOLM den 3 Aug, Sammanstämmande underrättelser från Vera håll gifva numera visshet, att mellan Danmark och de tyska stormakterna ett vapenstillestånd på sex veckor blitvit afslutet, at fredspreliminärer blifvit undertecknade och att iredsunderhandlingar skola omedelbart öppnas. Telegrafen har äfven bragt underrättelse om hufvuddragen af de uti fredspreliminärerna aftalade fredsgrundvalarne. Hertigdömena frånskiljas Danmark helt och hållet, tillika med de dels i Slesvig, dels på Nordsjööarne belägna, till Jutland förut hörande enelaverna. Blott en af dessa får Danmark behålla, nemligen den till Ribe amt -hörabde, och vill det synas af uppgiften, att en gränsreglering skall ske ifrån Ribe, såsom om Danmark komme att få behälla en liten remsa af det allra nordligasta Slesvig. Deremot går Als förloradt och Danmark får af de törut till Slesvig räknade öarne behålla endast den i Östersjön, vester om Langeland, besägna Aeröe. en nuvarande danska statsskulden fördelas på Danmark och dess frånskilda besittninar. — Krigskostnadsersättainogen drabbar eremot ensamt hertigdömena, hvilka sålunda få dyrt betala det slags frihet, som blir dem beskärd genom den tyska eröttingen. Till vilkoren för vapenhvilan hörer, att! Jutland förblifver besatt af tyskarne intill dess fred blifvit afsluten. Sedan det visat sig, att Danmark var bjelplöst öfverlemnadt att ensamt utkämpa den så oerhördt olika sriden mot två stormakter, och att till följd deraf en fortsättning af kriget för Danmark omöjligen kunnat medföra annat än nya nederlag, och för; de redan af fienden besatta danska lands-; delarne nya och ökade lidanden, måste det väl anses lyckligt åtminstone, att nya nederlag blifvit förebyggda, ett slut gjördt på den numera gagnlösa blodsutgjutelsen och en förhoppning vunnen att det skall blifva slut äfven på de tyska utpressningarne i Jut.) land. Men bittert måste det vara att! taga kännedom om fredsvilkoren för enhväår, som hoppats och trott, att i våra dagar några andra krafter skulle förmå göra sig gällanse vid ordnandet af förhållandena stater och folk: emellan än den råa styrkan. Hvarje illusion i detta-hänseende mäste nu vara försvunnen. En fullständigare triomf för våldets rätt än det krig, som nu ändtligen synes vara slutadt och den fred, som deraf kommer att blifva en följd, kan man näppeligen tänka sig. De som trott, att sådana dåd som Polens delning skulle vara omöjliga i våra dagar, ha fått en fullständig dementi. Och hvilket grymt hån i åberopandet af nationalitetsprineipen såsom förevändning för ett krig, som slutar med att lägga nåera hundra tusen danskar under en för dem främmande, af dem hatad nations välde! Hertigdömena afträdas, heter det, till Preussens och Österrikes fria förfogande. Hvilket deras öde blir, är ännu en framtidsfråga. Antagligen skall det visa sig, att Preu:sen förstår att under en eller annån form bereda sig en makttillökning genom den gjorda erötringen. Det är väl knappast troligt, att de europeiska makter, som til-! låtit plundringen verkställas, skola blanda sig i tvisten om delningen af bytet. Om den ställning, 1 hvilken Danmark kommer genom en fred sådan som den nu förestående, hafva vi så ofta talat, att det är alldeles onödigt att derom för närvarande orda. Onekligen är det en stor fördel för Danmark, att blifva fullständigt qvitt alla främmande elementer inom staten och dermed, såsom man bör hoppag, all anledning till utländsk inblandning i dess inre angelägenheter. Men att dermed en jemförelsevis så stor del af den redan förut så svaga nationaliteten skall lösryckas från densamma för alt blifva föremål för en våldsem och tyvärr alltför snart åvägabragt förtyskning, är en olycka, som drabbar icke ensamt Danmark, utan hela den skandinaviska Norden. Att den tyska flottan numera icke längre blir blott och bart ett tomt ord, utan en hotande och farlig verklighet, är dernäst en följd af det förestående fredsslutet, hvilken intresserar icke blott Danmark utan lika mycket hela den öfriga Norden och dessutom äfven de europeiska sjömakterna. Genom besittningen af hertigdömenas förträffliga hamnar och den tillgång på sjöfolk hertigdömena erbjuda, blir det fött för Tyekland, eller kanske rättare, för Preussen att göra sig till en respeltabel sjömakt. De skandinaviska ländernas mariner, som, förenade, visserligen varit för svaga att mäta sig med Rysslands flotta, hade deremot under hittillsvarande förhållanden alltid med säkerhet kunnat blifva den preus-tk siska flottan öfverlägsen. Numera lärer detta svårligen låta sig göra och det lärer numera för alltid vara slut med förhoppningen att den skandinaviska Norden skall någonsin mer kunna spela: någon roll på sjön. Att England, som äfven skulle haft ett bestämdt intresse uti att hindra uppkomsten af en tysk sjömakt, icke begaguat de medel det egt att förhindra sådant, torde komma att visa sig vara ett af dessa missgrepp, som förr eller sednare kan komma att stå England dyrt nog. Deremot förundrar det oss icke alls att Frankrike med tyst bifall åser uppkomsten af ännu en möjlg bundsförvandt emot det engelska öfvervälde på sjön, som är fransmännen eni ständig nagel i ögat och torde utgöra egentj: liga förklaringsgrunden äfven dertill att under orientaliska kriget Frankrike aldrig tycktes på fullt allvar vilja tillintetgöra den ryska gjömakten i Östersjön. ; Danska statens styckning utgör emeller-, tid ett påtagligt bevis på huru vilse man,