ELADIATORERNE.) TAPLOR UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR ROMAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. SJag skall säga er hela sanningen!4 ropade gossen, i det han kastade sig ned på knä och nappade efter fällen på sin herres klädnad. Vid Vestas tempel, jag skall tala om alltsammans! Jag beguf mig härifrån med vagnen och väntade nere vid Tiberstranden; och Jugurtha ville inte stå still: och så kom Damasippus med en — en menniska i sina armar och satte heune in i vagnen och bad mig köra på fort; och vi foro i galopp till dess vi sökte komma öfver Appiska vägen, der vi måste taga af åt en annan gata, emedan husen brunno och folket slogs på gatorna; och Scipio blef skrämd och slog bakut, och Juguriba ville inte gå ram; och så körde ja et längre ned, då vi åter bleivo uppehålla af Vestalerna, som spärrade vägen tör oss. Vi stannade nu för att låta dem passera, och så kom en åtor, ohygglig jätte fram, fattade tag i hästarne och tvang oss ännu en gäng att stanna — och det var väl flera tusen soldater som skockade sig omkring vagnen; och de dödade Damasippus, och rykte ut henne gom: låg inne i vagnen och dödade: henne också — och Scipio slog, och jag var rädd och körde hem det fortaste jag kunde — och det var verkligen inte mitt fel! Auromedons förskräckelse hade ötverdrifvit både de engripandes antal och den fara för hvilken han haderåkat ut. Han hade icke känt igen gladiatorerna, och var för ögoublicket så törvirrad, utt tribunen genast insåg ati det skulle vara omöjligt att å någon mera sammanhängande berävtelse af bonoms. . Placidus bet sig i läpparne ar je nr 30, 148, 151 ? AR högre 148. 150, 181