STOCEHOLM fen 2 Aug. En ny humbug-broschyr ooh dess kolportörer. Dag efter annan ökas bevisen, att de, som ifrigast lofejunga den nuvarande sven ska regeringens bjelplöshets politik, förföljas af en obehaglig känsla, den de ej förmå göra sig qvitt, att duck ej allt är så innerligen väl bestäldt som de bemöda sig att sjelfva tro och att inbilla andra. Synbarhgen växer denna hemliga känslas styrka, i mån som den politiska aspekten blir mer och mer ruskig och hotande, och lika synbart forceras ansträngningarne att dölja den gnagande oron, att Pförvända syn? på de lätttrogne och åtminstone inför dem behålla en min af obesväradt lugn. Vi ha redan förut haft anledning att såväl fästa upp märksamheten härpå, som ock pågot granska beskaffenheten af de utvägar, man tillgripit för att ej röja sin verkliga sinnesstämning. Den förvillande ugglaläten, hvars första toner hördes från den ulira-mini-teriella förposten i Göteborg, har haft till syfte att på Danmark vältra skulden derför, att det angripits af de tyska barbareskstaterna, att nedsätta det nationella och liberala danska partiet och att förvandla vårt folks aktning och sympatier för brödrafolket till missaktning och ovilja. Här se vi en ny upplaga al det gamia, välbekanta och fula tenomenet att menniskan, missbelåten med sig sjelf och sina egna sträfvanden, låter sitt dåliga lynne utbryta mot nåon annan, som är alldeles skuldlös till ennes missräkningar, felsteg, oro och bekymmer. Det vackra förehafvandet har sedermera fortsatts i en här utkommande tidning, som uti en insidiös artikel om andan i Danmark? framställt törloppet och utgången at vårt brödrafolks hjeltemodiga kamp såsom bevis på en nationalkarakter och en nationalanda, hvilkas utmärkande kännetecken äro — stortaligt skryt, skamlig sorglöshet, okrigisk vekhet och oförmåga af handling! Vi kunna fatta och förklara, ja nästan till en viss grad ursäkta det segerberusade högmod, som med ett ve victis kastar Brennusevärdet i vägskålen och endast i sin egen lystuad finner måttet för de offer, som kräfvas af den slagne, dignande motståndaren. Men hvad vi ej kunna fatta, är det lismande ögontjeneri, som städse är redo att buga Big för framgången -— äfven oädla syftens framgång, vunnen på hvad sätt och med hvilka medel som helst — som dömer hanlingen endast efter resultatet, som ej tvekar att lägga hånets sten på olyckans börda, och som ej blyges att tillropa ett folk, det der behjertadt kämpat och blödt, men dukat under för öfvermakten: er ve derfares blott, hvad edra gerningar värda äro. Nyss antydda tidning tror sig väl skyddad bakom ryggen på ett par auktoriteter, som hon citerar. Den första är Times-korrespondenten, mr Gallenga. Fullblodstysk till åsigter och sympatier så länge han vistades bland Hols.eins advokater och junkrar, blef han ytterst förbindlig mot danskarne sedan han kommit längre norrut och medan han ännu trodde, att Danmark ej skulle alldeles förgäfves vädja till garanti-akter och traktater, till tro och lofven. Och nu, då hvarje dylik förhoppning brustit, då det karakterslösa krämarblad, som betalar hans korrespondenser, för hundrade eller tusende ången sedlat om och åter finner, att lorerna Russell kompani gjort sig väl förtjenta om Old England; — då, hur fyndigt af mr Gallenga att skylla på danskarne sjelfva, på deras lättsinniga njutningslystnad m. m., att de ej på egen hand gått segrande ur striden med tvenne af Europas stormakter. Af Times och dess skribenter är ett sådant beteende visst icke oväntadt, utan kan snarare sägas höra till pietcen?; men det är föga ädelt eller aktningsvärdt af en svensk tidning att efter en sådan föresyn justera sitt omdöme i politiska frågor. Då samma tidning låter Faedrelandet ?bekräfta? Times-korrespondentens framställning, gör hon sig skyldig till en oförsvarlig lättsinnighet i uppgifter. Mycket kan från en dansk ståndpunkt vara befogadt att säga åt danske medborgare i ett ögonblick som detta, hvilket dock främlingen, helst den med förhållandena mindre förtrogne och efter spridda företeelser på ytan dömande, ej har rätt att anföra, allraminst såsom en positiv beskyllning. Vidare bör det vara klart, att en börs-panique i en hufvudstad med omfattande kommersiella intressen ej rättvisligen kan tolkas såsom ett uttryck af den allmänna andan? bland ett helt folk, inom ett helt land, eller anses stämpla detta folk såsom genomfrätt af moralisk ruttenhet. Och något sådant har ej heller Fredrelandets bekräftande? artikel sagt. Slutligen har äfven det officiella bladet, som för två tredjedels år sedun med ögonskenlig förnöjelse antecknade hvad som skrefs till försvar för en nordisk politik och den då å bane varande svensk-norsk-danska alliansen, äfven funnit för godt att, om ock indirekt, understödja den birensäng, som är ämnad att förlöra vårt folk att tro, att